Till Mallis med mamma

För hon fyller 70. GRATTIS!

Den fina broschyren har Ulrica & Ulrika gjort.

Ny frisyr, del 3

Jag kammade noll. (Se "Ny frisyr, del 2")

När jag sa till min boyfriend att jag trodde att han skulle ge mig blommor eller nåt som plåster på såren möttes jag av två reaktioner: 1) Han blev chockad, för han tyckte inte att det var så allvarligt. 2) Han frågade om han skulle gå ut och köpa blommor åt mig.

Mäh... Killar...

Men jag blev faktiskt inte sur. Jag tänkte två saker: 1) Det är rätt egocentriskt att förvänta sig att andra ska bete sig som jag vill. 2) Jag kom ihåg en gång när jag träffade syrrans äldsta plastbarn, och jag såg att något var förändrat med hans utseende. Men vad? Så jag frågade om han hade permanentat håret. Det visade sig att han hade rakat bort ena ögonbrynet.

Ny frisyr, del 2

Sent i går kväll kom min boyfriend äntligen på att jag hade klippt mig. Vi snackar alltså 15-20 cm, PLUS att jag hade nämnt det så sent som samma morgon.

Under kvällen hade han faktiskt tittat lite konstigt på mig. Liksom eftertänksamt. Och flera gånger frågade han hur jag mådde, och om jag var sjuk.

Hmph...

Men hade hade faktiskt vett att skämmas. Frågan är om han har vett att gottgöra mig med en fin gest i kväll.

Ny frisyr

Och jag tänker återigen febrilt på att flytta från Stockholm.


Hur det nu kan komma sig.

Och min boyfriend har inte ens märkt att jag har klippt mig.

Ört-ro

Det är tydligen inte bara jag som saknar ett "chill pill": Läste i lokaltidningen att tedrickandet ökar. Särskilt försäljningen av "funktionsteer" hade gått upp, enligt en tehandlare. Som lugnande.

Och nästan jämt är kvällsteerna slut på livsmedelsbutikerna där jag bor. Rätt anmärkningsvärt.

Men däremot rent kamomillte finns ofta att få tag i. Det anses sömngivade för att det har lugnande och kramplösande egenskaper. Min önskeblandning skulle annars vara knockout-mixen valeriana, humle, kamomill och lavendel.

God natt!

Aldrig mer

Nej, jag är inte värstingbakis. (DET var länge sen. Och inget jag saknar).

Jag har ätit Ben & Jerry's glass igen. Den är som mäktig.

Men jag är nog snart där igen.

Ingen är befriad från humör

Jag vill nog läsa psykologen Anna Kåvers nya bok: "Himmel, helvete och allt däremellan".

Om känslor. De är ju så jobbiga, allt som oftast.

Men hon skriver om hur vi ska vara tacksamma att vi har dem, och ger metoder så att man ska lära sig hantera dem bättre.

Och det låter ju bra.

But why, oh why, can't I just take a chill pill?

Griseknoen

Den speciella, rökta baconsmaken är något som vegetarianer ofta kan sakna. Jag, min förtappade själ... Hos mig är anden villig men köttet svagt, så jag får återfall ibland. I förrgår föll jag till föga för min boyfriend och gjorde en BLT-macka. (Bacon Lettuce and Tomato).

Men för varje gång jag äter kött, desto sämre smakar det. Faktiskt.

Så baconnaise kanske inte är så tokigt i alla fall! En amerikansk produkt, givetvis: Majonnäs med baconsmak. Helt vegetarisk.

Läppbalsamet med baconsmak hoppar jag dock gärna över.

Hos naprapaten

I veckan var jag på Naprapathögskolan för lite elevmassage. Det var länge sen nu, och jag är ovanligt stel inte bara i nacke och axlar, utan även längre ner. De brukar vara jätteduktiga, och eftersom det är elever kostar det bara 170 kr per gång.

Men i och med att de rensar ut gamla journaler varje år (nu är de dock datoriserade), så blir första besöket mest diagnostisering:

Nej, jag äter inga mediciner, förutom migränmedicin.
Jag har ett stillasittande arbete framför datorn.
Jag tränar si och så mycket.
Fritidsintressen förutom att träna? Eh... Slappa och kolla på tv. (Det där lät inget vidare, men vad skulle jag säga?)

Eftersom det är elever så tittar en handledare oftast in i båset under behandling och frågar hur det går:

-Jag heter Kristina som kommer in nu, och är handledare. Hur går det, Peder?

-Patienten är stel i mitten av ryggen, och i nacke och axlar. Hon jobbar på kontor och tillbringar mycket tid i soffan framför tv:n.

-Förlåt, vad var det sista du sa?

-Ja, hon tittar mycket på tv på fritiden. Man kanske inte sitter så bra alltid i soffan.

-Nej, och det kan man väl få göra ibland också.

Då kunde jag inte hålla mig, utan började gapskratta. Och de också. Det blev så konstigt, ju.

Jag ska tillbaks dit på måndag nästa vecka, för behandling av min tv-rygg.

Jag rekommenderar inte...

...Elvis favoritmacka till frulle:

Bred jordnötssmör på två skivor vitt franskbröd. Bred på mosad banan. Stek i smör och lite olja (så att mackorna inte får alltför mycket färg).

Vad tänkte jag på?

I stället för kaffepåtår fick jag ta ett glas samarin.

Men för ovanlighetens skull blev jag faktiskt inte hungrig igen förrän sent på eftermiddagen.

Idéer

Alla har väl varit med om att ha en idé, som man kanske inte gör något åt, och som sen poppar upp någon annanstans i genomförd form?

Jag har läst någonstans att det verkar som om liknande idéer oftast tar form hos flera personer nästan samtidigt. Tidsandan, kanske?

Ett tag grunnade jag på att brodera bonader med visdomsord, typ "Borta bra men hemma bäst", fast i modern tappning, men kom mig aldrig för att göra det. Några månader senare utgavs en bok med en massa gamla bonader: "Hem ljuva hem: och andra broderade budskap" av författaren och fotografen Jeppe Wikström.

I samma veva kom designgruppen Fuldesign med utställning och broderikit för just bonader med "visdomsord" i modern tappning:

De är toppen! Så roliga! Funderar på att brodera en "Helvetes jävla skit", fast i egen tappning förstås.

Idéer i all ära, men det är det där med genomförande också.

Boob job - uppföljning

I juli började jag använda krämen Boob Job: Smörjer man in brösten två gånger dagligen i åtta veckor ska man få 8,4 procent större bröst, vilket motsvarar en halv kupstorlek.

Hur gick det, då?

Äsch, jag slarvade givetvis. Det var i semestertider, och jag glömde använda den allt som oftast.

Men visst kändes de lite större och fylligare ibland, för att några dagar senare sjunka ihop igen.

- Javisst, ja. Menscykeln...!

Hur ska man egentligen veta om krämen funkar, eftersom de liljevita kullarna ständigt ändrar storlek, beroende på var man befinner sig i den hormonella cykeln? Jag tycker dessutom att det är olika från gång till gång.

Älskade, hatade bindvävs-, körtelvävnads- och fettkuddar...

Dagens ros

För första gången såg jag en man köpa tidingen Situation Sthlm, av en försäljare mellan Prisxtra och Systembolaget i det gamla godshuset på Norra Stationsgatan. Först gick mannen förbi, men vände sen:

"Oj, förlåt. Jag såg inte vad du sålde."

Det var en kortväxt äldre man, och han gjorde mig så glad att jag ville ge honom en puss i pannan.

Metamorfos

Förutom alla mysko pigmentfläckar, linjer i huden och mörka "spröt" som poppar upp där man minst anar det... alla grå hårstrån som håller på att ta över den antagligen minskande populationen på skalpen... förutom lösare hudkostym med allt knöligare yta, den stelare linsen i ögat, (fast nåt positivt med att se sämre är att jag inbillar mig att jag äntligen har fått bättre hy), min skostorlek som snart passerar 41... För att inte tala om alla förändringar på insidan - både bokstavligt och bildligt.

Förutom allt det så har jag fått en alien-ögonfrans som bara växer och växer, om jag inte klipper den.

Alltså, what the...?!

Den var typ 2 cm när jag upptäckte den, för jag undrade hur fasen det kunde komma sig att det kändes som att jag konstant gick omkring med en ögonfrans i ögat.

Jag bävar. Vad blir det härnäst??

Ett jättekliv

Bedrifter åldras också. I somras firade den första bemannade månlandningen 40 år. (20 juli 1969). Men denna fyrtioåring kommer nog att förbli lika fräsch, för alltid.

Vilken grej! Vilket otroligt gränsöverskridande äventyr! Jag undrar om jag någonsin kommer att få uppleva något liknande, av samma magnitud under min livstid.

Kanske människor på Mars? Under den rymdfärden skulle jag i så fall sitta klistrad vid tv:n. Antagligen skulle jag till och med bygga mig en liten rymdkapsel av kartonger, och låtsas att jag var med. Sväva fram i ultrarapid, i alla mina rörelser och allt vad jag företar mig.

Vi får väl se. Det får tiden utvisa.

Den vita massajen

Jag tycker att jag ser alldeles för mycket på tv, och i går satt jag faktiskt i tv-soffan till och med på dagtid.

MEN det var faktiskt inte meningen. Jag skulle käka lunch och slog på tv:n som sällis.

OCH upptäckte till min glädje att filmen "Den vita massajen" (2005) precis hade börjat på TV 4. Den har jag länge velat se, eftersom jag har läst boken.

Boken är skriven av schweiziskan Corinne Hofmann, och är självbiografisk. Den handlar om hur hon under en resa till Kenya blir blixtförälskad i en massajkrigare, och flyttar till hans by ute i bushen. Och så är hon med om en massa strapatser.

Men vilket äventyr!

Filmen var så klart romantiserad, men kul att se ändå. Ett tips!

Aj, aj, fullmåne

Jag känner hur varulven i mig vaknar.

(Undrar om silver verkligen hjälper. Hmm... )

Tygskor över fyrtio?

I somras fick jag nästan en utskällning av polaren för att jag gillar att ha på mig tygskor, fast jag är 40+. Jag blev lite chockad, för det var min vapensyster i kampen för 40-plussare att få ha på sig det man tycker är snyggt, som läxade upp mig.

Tygskor tycker jag kan vara tufft och/eller fräscht, beroende på modell, färg o.s.v. Fattar faktiskt inte vad åldern har med det att göra. Och Converse har genom alla år varit en favorit - det är ju för tusan klassiskt! Lite rockigt. (Även om jag i ärlighetens namn inte har använt just dem på länge.)

Jag menar, alla har ju sin stil.

Et tu, Mrs H...

Aj, aj, åska...

Eller aj, aj, väderomslag, blåst, kyla, värme... För då får jag migrän.

Vilken "wuss" man är, alltså.

Men man får faktiskt skylla på vädret, för det kommer allt fler vetenskapliga studier som slår fast att vädret har inverkan på hälsan. Det är konstaterat att förändringar i lufttryck, åska och temperaturökningar kan utlösa migränanfall.

Och vi är cirka en miljon svenskar som lider av migrän.

Jag skyller faktiskt även min trötthet de senaste dagarna på vädret. Eller möjligtvis svininfluensan.

Men vilken "wuss" man är, ändå!

Saint-Tropez

Snacka om att jag känner mig efter.

I dag har jag nämligen druckit min första Saint-Tropez: en somrigare variant av Dagens, med rosévin och Fanta, i stället för vitt vin och fruktsoda.

Den var god.

Vi satt till och med utomhus, men nu är jag rädd för att jag kommer att bli förkyld.

Tjejmilen 2009, söndagen den 30 augusti

Efter loppet, på bussen tillbaka från Gärdet, i det något glesare lämmeltåg av tjejer i sportkläder och mer eller mindre synlig nummerlapp, säger busschaffisen när han stämplar min biljett: "Det var värst vad mycket gamla tanter som var i farten i dag."

!!!

Ouch! Och karlsloken var själv ingen ungdom, precis.

Men när jag såg mig omkring förstod jag att han försökte vara rolig, för vi var bara unga, snygga tjejer i bussen. ;-) Och jag förstod även att han förmodligen inte hade upplevt fenomenet Tjejmilen förut.

Ju närmare start-/målområdet på Gärdet man kommer, desto tätare vimlar det av tjejer i löparkläder och -skor. Och på eftermiddagen efter loppet går vi alla stolta omkring med varsin guldmedalj. :-)

Tjejmilen 2009 var lika roligt som vanligt, och med bra väder - som vanligt. 26 000 löpare var anmälda, och 21 350 sprang loppet. Vann gjorde Isabellah Andersson med tiden 33:49 (!)

Min tid i år: 55:45, vilket jag är nöjd med, för knäet höll, och det kändes inte lika jobbigt som förra gången.

Förra året var nämligen min taktik att springa allt jag orkade redan från början och så länge jag orkade. Det är tvärtemot alla expertråd, som råder en att ta det lugnt i början för att sen öka. Men jag "persade" på 53:55. Och jag pajade knäet.

Inte i dag, men i morgon ska jag nog ut och springa igen.

Bloggsnokande

I dag har jag bloggsnokat igen. På en bekant till en bekant - en ung kille. Det är jätteroligt!

Hey, länkar är till för att användas!

Vill man veta vad ungdomar tänker och gör ska man läsa deras bloggar. Men det är på egen risk!

Tv-preferenser

Jag och min boyfriend har rätt lika smak, men när det kommer till tv-program är det inte alltför många beröringspunkter.

Över huvud taget är jag mer flexibel än han, och kan titta på program som han gillar, men som jag själv reflexmässigt skulle välja bort:

Program han gärna ser, och som jag står ut med att se:

"Top Gear", "Antikrundan", "Seinfeld", "2 1/2 män", "Ballar av stål", "Kvarteret Skatan"...

Program jag gärna ser, som han vägrar titta på:

"Gossip Girl", "Privileged", "Medium", "Det okända", "Dr Phil", "The Hills", "The City", "True Blood" (verkar det som)...

Program vi bägge gärna ser:

"Mia och Klara", "Kommissarie Montalbano", "Morden i Midsummer", "Skenet bedrar", "Dexter", "Simpsons", "Family Guy", "Mitt i naturen", vissa dokumentärer...

Åh, ett tips: En serie UNDERBARA dokumentärfilmer som vi snubblade över när vi zappade och fastnade, och som vi bägge älskade, om det äldre paret Hans och Kerstin Stralström från Kiruna: "Tango, gräl och ledbesvär" (1999), "Lappsjuka" (2001) och "Paradiset" (2006). De har visats på SVT, och förhoppningsvis går de i repris flera gånger i framtiden. (Vi har faktiskt letat efter boxen).

Äsch, det var inte meningen...

...att jag skulle shoppa. Men, snablar, det finns så mycket snyggt nu på Mrs H att jag inte kunde gå därifrån utan att handla.

Jag slog till på den här långärmade t-shirtklänningen från Alexander Wang, innan den tar slut. Till mitt försvar tror jag att den kommer att bli väldigt användbar. Och den är superskön!

Och jag måste säga att jag är väldigt sugen på ett par Current Elliot-jeans. De är också superbekväma. Och så tuffa!

Vem trodde att jag skulle bli sugen på så mycket svarta kläder igen?

Förvirrad

Nu har det nog släppt, men min "efter semestern"-flummighet verkar bara bli värre med åren.

När jag kom hem efter semestern den här gången visste jag inte vart sladdarna gick, var jag har grejer i datorn... Det blev en överraskning vad jag hade i kylskåpet, och nästan vad jag har i garderoben också.

Men det gör kanske inget.

Nostalgitripp (4)

London 1986. Jag, Anneli och Helene är ute och festar. (Åh, jag kommer ihåg mina coola leopardörhängen!)

Men det var faktiskt inte riktigt så länge sen vi senast träffade gamla gymnasieklasskompisen Anneli, som då bodde i London. Efter det sågs vi när hon jobbade som fotograf i New York, för endast 13 år sen, och nu har vi äntligen träffats alla tre igen! I metropolen Stockholm den här gången. Så roligt!

Numera bor hon i Las Vegas, men förhoppningsvis saknar hon Svedala så mycket att hon snart flyttar hem igen!

Ett tips är att läsa hennes roliga, inspirerande och tankeväckande blogg!

Hur är det MÖJLIGT...

...att springa, inte bara ett maraton, utan 16 j-a mil!! Till fots!

För det är vad man gjorde i GAX-loppet som gick av stapeln 15-16 augusti, med starten i Österlen.

Läs deltagaren Camilla Ringströms egen berättelse om upplevelsen här. Hon kom sexa på tiden 24.34.10.

Jesus...!


Foto: Jörgen Berglund

Renbarn

Var ute och sprang i går förmiddag i Hagaparken, och fick trängas med hela Stockholms skolväsende!

H-e! Det var ungar ÖVERALLT!

Och jag drabbades av en plötslig insikt: barn verkar befinna sig på samma intellektuella konsekvensförståelsenivå som renar. D.v.s. de flyttar sig inte fast de ser att de är i vägen. Och inte hjälper det att tuta åt dem heller. "Ursäkta, får jag komma förbi?!" funkar inte. Kanske om jag ropar högre: "Hallå, kan ni flytta på er?!" Men det funkar inte heller.

Fascinerande. Är det här något som man måste lära sig utifrån, från föräldrar o.s.v., eller kommer det senare allt eftersom hjärnan utvecklas?

Humlans liv

*Humlor sticks inte, de bränns.
FEL, honorna har en gadd, men de sticks sällan, och giftet är svagt.

* Humlor borde inte kunna flyga, enligt fysikens lagar.
FEL, däremot kan de inte glidflyga.

*Jag har aldrig sett ett humlebo. Var bor de?
Jo, den övervintrande, befruktade humledrottningen vaknar på våren, krubbar och gör ett bo i en hålighet, som t.ex. ett gammalt sorkbo.

Hon lägger ägg och skapar arbetare (honor). Så småningom består samhällena av drottning, några hanar och ett hundratal arbetare. På sensommaren kläcks honor och hanar som kan para sig med varandra.

Det finns ett trettiotal olika humlearter! Och de är varma! med en kroppstemperatur på 35-40 grader när de är aktiva. De flitiga insekterna är norra halvklotets viktigaste pollinerare.

På hösten dör alla, utom de nya drottningarna.

Om de inte flummar till det och dimper ner i min blåa färgburk när jag håller på att måla ett bord, förstås.

Åh, vad synd att jag missade!

Världsrekord i Guinness med flest människor (2 558) som mässar ett mantra på spikmatta. Det var på Gärdet i Stockholm i lördags, och alla som var med fick en spikmatta. (Jag trodde alla redan hade en, utom jag.)

Syrran var där i alla fall, och fick en gratis spikmatta. Gratis är gott!

Är de så bra, då? Nu får jag prova själv, för min boyfriend har faktiskt också blivit biten och skaffat en.

Gammal goding

Ibland när jag hälsar på mina föräldrar använder jag pappas ansiktstvål Reporia, för känslig hy och acne, som han har använt i alla tider. "Etabl 1924" står det på förpackningen. Den tillverkas enligt "ett gammalt naturrecept" och innehåller svavel och tjära som "tillsatts tvålen för att stimulera huden".

Den kostar typ 18 kr i livsmedelsaffären.

Och den är faktiskt bra! När jag googlar på den lovprisas den i en massa bloggar.

Numera tillverkas den dock av Victoria, Scandinavian Soap AB, och jag såg nu när jag kollade på förpackningen att de är kunglig hovleverantör.

Kanske den har hängt med kungen också i alla år.

Man kanske skulle ta och testa den ett tag...

Jag, en tunnis

Vi var i stugan och jag var ute och sprang. På väg förbi ett kalhygge muy feo reser sig plötsligt en sten; en kvinna plockar bär.

"Är det åkerbär du plockar" hojtar jag.
"Nej, det är hallon", svarar kvinnan motvilligt.
"Jag trodde du var en sten först."
"Jag hade tänkt förbli en sten också, men du såg så snäll ut."

Givetvis tog jag mig senare till kalhygget, med min farbrors mujer för att kolla om där fanns lite hallon att plocka. Och, muchacha, det gjorde det, hur mycket som helst! Granskade man vegetationen närmare kunde man urskilja hallonbuskar, och undersökte man buskarna närmare kunde man se en massa rojo i dem. I gassande sol plockade och plockade vi i flera timmar. När det kom förbipasserande hukade vi oss eller stod oskyldigt och låtsades spana ut över kalhygget. Ett bärställe es un secreto, no? Jag blev trött, varm och less, men min farbrors fru menade att det bara inte gick att gå därifrån förrän området dammsugits.

Vi fick så mycket hallon att det var en monstruoso uppgift att rensa dem. Och resten av dagen var jag helt knäckt! Absolut förstörd. Min farbrors fru däremot var hur piggelin som helst. Aye, la verguenza. Skämmigt. Lo siento, men tyvärr, jag är en klenis. Mi cuerpo orkar inte så mycket som jag vill.

På natten drömde jag om hallon.

(Jag har läst TVÅ böcker på raken som blandar in spanska ord här och där, och det är tamejfan smittsamt!)

Vildhallon är så mycket godare än trädgårdshallon. Hur kommer det sig att allt vilt smakar så mycket mer??

... (mållös)

Jag är ingen båtmänniska men älskar att vara vid eller på vatten. Och man har värsta gemenskapen med andra på båt - man vinkar alltid och har sig.

Ja, vi har båt, vi. Vi skiljer oss från landkrabborna och befinner oss minsann i ett annat element - en annan värld.

Det känns alltid lika speciellt och mysigt. Värmande.

Så lade vi till vid en ö med fin badstrand, som är ett välbesökt båtutflyktsmål. Man drar bara upp båten en bit på stranden. Och bara nån meter ifrån båten hittar vi när vi badar en ganska stor spetsig sten som nån hade ställt på högkant en liten bit ut. Tydligen i syfte att skrapa upp skrovet på nästa båt som råkar lägga till där.

Alltså...

...!!!

Flockdjuret Människan

När jag började springa Tjejmilen gick starten till så att varje grupp blev nedräknad av dåvarande kommentatorn Clabbe. Alla i startgruppen räknade högt ner tillsammans:

Tio...nio...åtta...sju...sex...fem...fyra...tre...två...ett... PANG! Startskottet gick, och massan av tjejer började röra sig framåt.

Det var också så himla mäktigt att jag fällde en tår varenda gång, precis som när jag ser klippet med flash mob - där folk samlas på ett ställe, låtsas som ingenting, och så på en given signal gör de samma sak, som en dans eller bara står helt stilla och tysta en stund.

Jag blev lite nyfiken på varför jag reagerade så starkt och blev så rörd och skrev en artikel om det i tidningen Leva. Är du intresserad finns här en förkortad version av den.


Man borde helt klart göra mer sånt här, som ger sån fantastisk energi!

Flash mob

Har aldrig upplevt det själv, utan såg det för första gången på morgon-tv för nån vecka sen.

Så mäktigt! Varenda gång jag ser det håller jag på att börja lipa.

Sign me up!

Konst i det gröna 2009

Så var det över. Det här året var det lika varmt och kvavt som det var kallt förra årets utställningshelg. Enligt arrangörerna hade vi cirka 3 000 besökare, vilket det faktiskt inte kändes som, hur nu det kan komma sig.


Jag fick inte prata med Maud Adams som jag hade hoppats, men däremot med en massa bekanta från Luleå som jag inte träffat på flera år. Det var verkligen jättekul! Min gamla klasskompis från grundskolan höll jag nästan inte på att känna igen(!)

Och jag pratade med andra konstnärer om deras verk, teknik och tankar, och det är alltid så himla roligt och givande!

Och så fick jag prata med en gallerist från Boden och en reporter och fotograf från NSD som gillade mina alster, men jag kom dock inte med i artikeln. Däremot kom jag med i "Veckans fråga": Börjar du jobba i dag?, med en hemsk bild och min hemska ålder.

Men det var otroligt roligt att så många gillade mina tavlor, (collage med urklipp från Harper's Bazaar från 1951 på kartong med akvarell och akryl). Och jag fick sälja åtminstone en tavla!

Nu ska vi åka till stugan och njuta i det vackra vädret!

Vid alla galopperande gastar...!

Jag missar 70 procent-rean på Mrs H!

Ord och uttryck

När jag är ledig läser, läser, läser jag. Och i boken "Snöfalken" från 1999 av Stuart Harrison, översatt av Louise Moëll, som jag nyss läste ut fastnade jag för några uttryck som känns lite gammalmodiga, men som det var kul att se.

"Spisrosor", som man får på kinderna när man håller på och lagar mat. Ett gulligt ord som det var länge sen jag såg.

"Dra för fan i våld!" Det här har jag aldrig hört. Meningen i boken löd: "...dra för fan i våld och sluta gnata!"

"Sina egna randiga skäl" har jag heller aldrig hört.

"Tog en ände med förskräckelse". Ett uttryck som det också var länge sen jag såg.

Pocketboken hittade jag i min bokhylla, och jag minns inte hur den har hamnat där. Men jag fastnade i den.

Nu läser jag "Harry Potter och Fenixorden", för att hinna i kapp filmerna. Där finns också en massa skojiga ord och uttryck.

Bulan fick jag...

...när jag städade.

Jag gör nästan alltid illa mig när jag städar(!)

Kommer hushållsrobotar någonsin att bli verklighet?

What the?!

Jag har fått en finne på en bula i pannan! Hur f-n är det möjligt?!

Kanske läge att spela lite på lotto eller köpa en trisslott...

Stockholmspärla (2)

Bockholmen! (I Bergshamra).

Promenerade dit i går och åt en fräsch brunch. Det är som i skärgården! Måste dit nån kväll också och testa den mysiga Kärleksbaren med västindienkänsla alldeles vid vattnet.

Perfekt utflykt med båten! (Om man hade någon. Får lov att övertala nån av polarna som är båtägare.)

Öde stad

Från Stockholmsfronten kan jag rapportera att det är lugnt. Väldigt lugnt!
Mina vasastanskvarter är som en sömning småstad för tillfället.

Och det märks att folk tar semester även från cyberrymden just nu. Så nu går jag också ner på halvfart. Och även om det är skönt att vara kvar i stan och jobba den här tiden på året, så är det sommarvackra Norrbotten som gäller, från och med nästa vecka.

Så nice!

Stugan i Rörbäck, strax norr om Råneå, ca 4 mil från Luleå.

Trafikregler på gågatan?

Höger- eller vänstertrafik på gågator, typ Drottninggatan eller i parken?

De allra flesta väljer höger sida, vilket jag också gör. Men varför kan inte alla göra det?! Tänk vad bra det skulle flyta på i så fall! Och man skulle slippa gå slalom och chicken race och irritera sig på folk som är orubbliga som pansarvagnar.

Och så skulle man kunna ha olika filer, så att de långsammaste går längst åt höger och de snabbare längre ut mot mitten.

Jag vet, jag vet... Snacka om storstadskomplex!