Dekontaminering

Det har hänt igen: Pälsängerpanik. Fast det var en pälsänger i soffan hemma hos min boyfriend den här gången.

Gemensam nämnare är att vi bägge gånger hade haft polare på besök, som suttit i soffan. Så vi misstänker starkt att renhållningshjonen, (deras plats i den ekologiska kedjan enligt Anticimex), har följt med i kompisars kläder.

Vad göra?

Plocka fram galonkläderna och köra med dekontaminering nästa gång?

Parasit-panik

Sent i torsdagskväll gjordes en paniksanering av min lägenhet, och på natten låg dessutom min boyfriend sömnlös och oroade sig för att vi andats in legionellabaktierier och skulle få legionärssjukan.

Vad hade hänt?

Jo, för när vi satt i tv-soffan upptäckte min bf plötsligt nåt som kröp på min tröja. När jag fått bort den, och den första kryp-paniken hade lagt sig, blev vi i stället förstenade av fasa när vi insåg att det var en pälsänger! Jag har aldrig haft pälsängrar.

Så vi satte i gång med att frenetiskt dammsuga golv, textilier, möbler. Vi sprang ner i tvättstugan med en massa kläder, för att köra så många maskiner som möjligt samma kväll.

Och det var då som min boyfriend upptäckte en oidentifierad slang på väggen som han började undersöka. Det visade sig att den sprutar en mist av vatten, antagligen tänkt att användas av dem som manglar sin tvätt. Han sprutade på.

Men vilka manglar sin tvätt nu för tiden? Det var det som min bf kom att tänka på sent omsider, för legionellabakterier kan finnas i vattenledningar där vattnet aldrig blir uppvärmt ordentligt, och förökar sig särskilt i stillastående vatten. Man smittas av bakterierna genom att andas in dem i vattenmist.

(Legionärssjuka är en form av lunginflammation, och har man nedsatt immunförsvar kan man dö av det. Men enligt Smittskyddsinstitutet får de flesta av oss ganska ofta i oss legionellabakterier utan att bli sjuka.)

På fredagen var vi helt slut, men fortsatte med städandet och tvättandet. Vi har inte längre legionellabakterier på hjärnan, men däremot pälsängerskräck. Huvva!