Trottoarföre

Har härmed namngett de tre olika typer av trottarföre som jag har upplevt i stan:

Bäckebölja (som det kräppade tyget):
Uppstår när det har kommit snö i omgångar, och det är flera minusgrader länge. Eftersom de alltid är sena med plogningen, och dessutom kassa på det här i Stockholm, så blir trottoarerna aldrig riktigt släta. Det bildas liksom åsar längs med dem, som man halkar omkring på.

Slush Puppie
Som det är här just nu. Det har varit kallt och har funnits snö, men det nollgradiga vädret gör att det bara blir en skitig issörja kvar som man går och sprätter i.

Myrstigar
När det är minusgrader och på kort tid kommer väldigt mycket snö, så plumsar de allra flesta fram i de upptrampade stigarna för bästa möjliga framkomlighet.

Nollgradigt...

...och snömodd. Det vill säga grått och trist och skitigt i Stockholm igen.

Det vill säga normalt.

Tyvärr.

Det var så fint med en vit stad. Jag var långt ifrån den enda med överdragsbyxor - var och varannan såg ut som om de precis kommit från skidbacken i Åre, eller nåt. Bara skidorna fattades.

Och det var så schyst att springa i Hagaparken - så vackert med rimfrost på träden, bara vitt, vitt, vitt, överallt.

Dessutom kunde man för en gångs skull se andra löpare på långt håll, i stället för den ständigt upprepade skrämselhickan när en framrusande gestalt i svarta "rånar"kläder plötsligt dyker upp ur skuggorna.

Och trots snöstorm som kan orsaka kaos i resten av stan så är det alltid perfekt plogat i Hagaparken. Hur det nu kan komma sig.

Men jag hoppas på kung Bore!

Vinter

Det är eftermiddag. På gårdar och i husen syns tända adventsstjärnor och juleljus, som lysande punktmarkeringar i mörkret. Det värmer.

Lyfter man blicken blinkar stjärnor utspridda över hela den svarta himlen. Det är upplyftande.

För varje steg kan örat och ögat njuta av renheten i snöns knarrande och snökristallerna som gnistrar till.

Jag är påpälsad och fryser inte, men det biter härligt i kinderna. Det är minus 21 grader.

Det är vinter.