Bloggsnokande

I dag har jag bloggsnokat igen. På en bekant till en bekant - en ung kille. Det är jätteroligt!

Hey, länkar är till för att användas!

Vill man veta vad ungdomar tänker och gör ska man läsa deras bloggar. Men det är på egen risk!

Tv-preferenser

Jag och min boyfriend har rätt lika smak, men när det kommer till tv-program är det inte alltför många beröringspunkter.

Över huvud taget är jag mer flexibel än han, och kan titta på program som han gillar, men som jag själv reflexmässigt skulle välja bort:

Program han gärna ser, och som jag står ut med att se:

"Top Gear", "Antikrundan", "Seinfeld", "2 1/2 män", "Ballar av stål", "Kvarteret Skatan"...

Program jag gärna ser, som han vägrar titta på:

"Gossip Girl", "Privileged", "Medium", "Det okända", "Dr Phil", "The Hills", "The City", "True Blood" (verkar det som)...

Program vi bägge gärna ser:

"Mia och Klara", "Kommissarie Montalbano", "Morden i Midsummer", "Skenet bedrar", "Dexter", "Simpsons", "Family Guy", "Mitt i naturen", vissa dokumentärer...

Åh, ett tips: En serie UNDERBARA dokumentärfilmer som vi snubblade över när vi zappade och fastnade, och som vi bägge älskade, om det äldre paret Hans och Kerstin Stralström från Kiruna: "Tango, gräl och ledbesvär" (1999), "Lappsjuka" (2001) och "Paradiset" (2006). De har visats på SVT, och förhoppningsvis går de i repris flera gånger i framtiden. (Vi har faktiskt letat efter boxen).

Äsch, det var inte meningen...

...att jag skulle shoppa. Men, snablar, det finns så mycket snyggt nu på Mrs H att jag inte kunde gå därifrån utan att handla.

Jag slog till på den här långärmade t-shirtklänningen från Alexander Wang, innan den tar slut. Till mitt försvar tror jag att den kommer att bli väldigt användbar. Och den är superskön!

Och jag måste säga att jag är väldigt sugen på ett par Current Elliot-jeans. De är också superbekväma. Och så tuffa!

Vem trodde att jag skulle bli sugen på så mycket svarta kläder igen?

Förvirrad

Nu har det nog släppt, men min "efter semestern"-flummighet verkar bara bli värre med åren.

När jag kom hem efter semestern den här gången visste jag inte vart sladdarna gick, var jag har grejer i datorn... Det blev en överraskning vad jag hade i kylskåpet, och nästan vad jag har i garderoben också.

Men det gör kanske inget.

Nostalgitripp (4)

London 1986. Jag, Anneli och Helene är ute och festar. (Åh, jag kommer ihåg mina coola leopardörhängen!)

Men det var faktiskt inte riktigt så länge sen vi senast träffade gamla gymnasieklasskompisen Anneli, som då bodde i London. Efter det sågs vi när hon jobbade som fotograf i New York, för endast 13 år sen, och nu har vi äntligen träffats alla tre igen! I metropolen Stockholm den här gången. Så roligt!

Numera bor hon i Las Vegas, men förhoppningsvis saknar hon Svedala så mycket att hon snart flyttar hem igen!

Ett tips är att läsa hennes roliga, inspirerande och tankeväckande blogg!

Hur är det MÖJLIGT...

...att springa, inte bara ett maraton, utan 16 j-a mil!! Till fots!

För det är vad man gjorde i GAX-loppet som gick av stapeln 15-16 augusti, med starten i Österlen.

Läs deltagaren Camilla Ringströms egen berättelse om upplevelsen här. Hon kom sexa på tiden 24.34.10.

Jesus...!


Foto: Jörgen Berglund

Renbarn

Var ute och sprang i går förmiddag i Hagaparken, och fick trängas med hela Stockholms skolväsende!

H-e! Det var ungar ÖVERALLT!

Och jag drabbades av en plötslig insikt: barn verkar befinna sig på samma intellektuella konsekvensförståelsenivå som renar. D.v.s. de flyttar sig inte fast de ser att de är i vägen. Och inte hjälper det att tuta åt dem heller. "Ursäkta, får jag komma förbi?!" funkar inte. Kanske om jag ropar högre: "Hallå, kan ni flytta på er?!" Men det funkar inte heller.

Fascinerande. Är det här något som man måste lära sig utifrån, från föräldrar o.s.v., eller kommer det senare allt eftersom hjärnan utvecklas?

Humlans liv

*Humlor sticks inte, de bränns.
FEL, honorna har en gadd, men de sticks sällan, och giftet är svagt.

* Humlor borde inte kunna flyga, enligt fysikens lagar.
FEL, däremot kan de inte glidflyga.

*Jag har aldrig sett ett humlebo. Var bor de?
Jo, den övervintrande, befruktade humledrottningen vaknar på våren, krubbar och gör ett bo i en hålighet, som t.ex. ett gammalt sorkbo.

Hon lägger ägg och skapar arbetare (honor). Så småningom består samhällena av drottning, några hanar och ett hundratal arbetare. På sensommaren kläcks honor och hanar som kan para sig med varandra.

Det finns ett trettiotal olika humlearter! Och de är varma! med en kroppstemperatur på 35-40 grader när de är aktiva. De flitiga insekterna är norra halvklotets viktigaste pollinerare.

På hösten dör alla, utom de nya drottningarna.

Om de inte flummar till det och dimper ner i min blåa färgburk när jag håller på att måla ett bord, förstås.

Åh, vad synd att jag missade!

Världsrekord i Guinness med flest människor (2 558) som mässar ett mantra på spikmatta. Det var på Gärdet i Stockholm i lördags, och alla som var med fick en spikmatta. (Jag trodde alla redan hade en, utom jag.)

Syrran var där i alla fall, och fick en gratis spikmatta. Gratis är gott!

Är de så bra, då? Nu får jag prova själv, för min boyfriend har faktiskt också blivit biten och skaffat en.

Gammal goding

Ibland när jag hälsar på mina föräldrar använder jag pappas ansiktstvål Reporia, för känslig hy och acne, som han har använt i alla tider. "Etabl 1924" står det på förpackningen. Den tillverkas enligt "ett gammalt naturrecept" och innehåller svavel och tjära som "tillsatts tvålen för att stimulera huden".

Den kostar typ 18 kr i livsmedelsaffären.

Och den är faktiskt bra! När jag googlar på den lovprisas den i en massa bloggar.

Numera tillverkas den dock av Victoria, Scandinavian Soap AB, och jag såg nu när jag kollade på förpackningen att de är kunglig hovleverantör.

Kanske den har hängt med kungen också i alla år.

Man kanske skulle ta och testa den ett tag...

Jag, en tunnis

Vi var i stugan och jag var ute och sprang. På väg förbi ett kalhygge muy feo reser sig plötsligt en sten; en kvinna plockar bär.

"Är det åkerbär du plockar" hojtar jag.
"Nej, det är hallon", svarar kvinnan motvilligt.
"Jag trodde du var en sten först."
"Jag hade tänkt förbli en sten också, men du såg så snäll ut."

Givetvis tog jag mig senare till kalhygget, med min farbrors mujer för att kolla om där fanns lite hallon att plocka. Och, muchacha, det gjorde det, hur mycket som helst! Granskade man vegetationen närmare kunde man urskilja hallonbuskar, och undersökte man buskarna närmare kunde man se en massa rojo i dem. I gassande sol plockade och plockade vi i flera timmar. När det kom förbipasserande hukade vi oss eller stod oskyldigt och låtsades spana ut över kalhygget. Ett bärställe es un secreto, no? Jag blev trött, varm och less, men min farbrors fru menade att det bara inte gick att gå därifrån förrän området dammsugits.

Vi fick så mycket hallon att det var en monstruoso uppgift att rensa dem. Och resten av dagen var jag helt knäckt! Absolut förstörd. Min farbrors fru däremot var hur piggelin som helst. Aye, la verguenza. Skämmigt. Lo siento, men tyvärr, jag är en klenis. Mi cuerpo orkar inte så mycket som jag vill.

På natten drömde jag om hallon.

(Jag har läst TVÅ böcker på raken som blandar in spanska ord här och där, och det är tamejfan smittsamt!)

Vildhallon är så mycket godare än trädgårdshallon. Hur kommer det sig att allt vilt smakar så mycket mer??

... (mållös)

Jag är ingen båtmänniska men älskar att vara vid eller på vatten. Och man har värsta gemenskapen med andra på båt - man vinkar alltid och har sig.

Ja, vi har båt, vi. Vi skiljer oss från landkrabborna och befinner oss minsann i ett annat element - en annan värld.

Det känns alltid lika speciellt och mysigt. Värmande.

Så lade vi till vid en ö med fin badstrand, som är ett välbesökt båtutflyktsmål. Man drar bara upp båten en bit på stranden. Och bara nån meter ifrån båten hittar vi när vi badar en ganska stor spetsig sten som nån hade ställt på högkant en liten bit ut. Tydligen i syfte att skrapa upp skrovet på nästa båt som råkar lägga till där.

Alltså...

...!!!

Flockdjuret Människan

När jag började springa Tjejmilen gick starten till så att varje grupp blev nedräknad av dåvarande kommentatorn Clabbe. Alla i startgruppen räknade högt ner tillsammans:

Tio...nio...åtta...sju...sex...fem...fyra...tre...två...ett... PANG! Startskottet gick, och massan av tjejer började röra sig framåt.

Det var också så himla mäktigt att jag fällde en tår varenda gång, precis som när jag ser klippet med flash mob - där folk samlas på ett ställe, låtsas som ingenting, och så på en given signal gör de samma sak, som en dans eller bara står helt stilla och tysta en stund.

Jag blev lite nyfiken på varför jag reagerade så starkt och blev så rörd och skrev en artikel om det i tidningen Leva. Är du intresserad finns här en förkortad version av den.


Man borde helt klart göra mer sånt här, som ger sån fantastisk energi!

Flash mob

Har aldrig upplevt det själv, utan såg det för första gången på morgon-tv för nån vecka sen.

Så mäktigt! Varenda gång jag ser det håller jag på att börja lipa.

Sign me up!

Konst i det gröna 2009

Så var det över. Det här året var det lika varmt och kvavt som det var kallt förra årets utställningshelg. Enligt arrangörerna hade vi cirka 3 000 besökare, vilket det faktiskt inte kändes som, hur nu det kan komma sig.


Jag fick inte prata med Maud Adams som jag hade hoppats, men däremot med en massa bekanta från Luleå som jag inte träffat på flera år. Det var verkligen jättekul! Min gamla klasskompis från grundskolan höll jag nästan inte på att känna igen(!)

Och jag pratade med andra konstnärer om deras verk, teknik och tankar, och det är alltid så himla roligt och givande!

Och så fick jag prata med en gallerist från Boden och en reporter och fotograf från NSD som gillade mina alster, men jag kom dock inte med i artikeln. Däremot kom jag med i "Veckans fråga": Börjar du jobba i dag?, med en hemsk bild och min hemska ålder.

Men det var otroligt roligt att så många gillade mina tavlor, (collage med urklipp från Harper's Bazaar från 1951 på kartong med akvarell och akryl). Och jag fick sälja åtminstone en tavla!

Nu ska vi åka till stugan och njuta i det vackra vädret!

Vid alla galopperande gastar...!

Jag missar 70 procent-rean på Mrs H!

Ord och uttryck

När jag är ledig läser, läser, läser jag. Och i boken "Snöfalken" från 1999 av Stuart Harrison, översatt av Louise Moëll, som jag nyss läste ut fastnade jag för några uttryck som känns lite gammalmodiga, men som det var kul att se.

"Spisrosor", som man får på kinderna när man håller på och lagar mat. Ett gulligt ord som det var länge sen jag såg.

"Dra för fan i våld!" Det här har jag aldrig hört. Meningen i boken löd: "...dra för fan i våld och sluta gnata!"

"Sina egna randiga skäl" har jag heller aldrig hört.

"Tog en ände med förskräckelse". Ett uttryck som det också var länge sen jag såg.

Pocketboken hittade jag i min bokhylla, och jag minns inte hur den har hamnat där. Men jag fastnade i den.

Nu läser jag "Harry Potter och Fenixorden", för att hinna i kapp filmerna. Där finns också en massa skojiga ord och uttryck.

Bulan fick jag...

...när jag städade.

Jag gör nästan alltid illa mig när jag städar(!)

Kommer hushållsrobotar någonsin att bli verklighet?

What the?!

Jag har fått en finne på en bula i pannan! Hur f-n är det möjligt?!

Kanske läge att spela lite på lotto eller köpa en trisslott...

Stockholmspärla (2)

Bockholmen! (I Bergshamra).

Promenerade dit i går och åt en fräsch brunch. Det är som i skärgården! Måste dit nån kväll också och testa den mysiga Kärleksbaren med västindienkänsla alldeles vid vattnet.

Perfekt utflykt med båten! (Om man hade någon. Får lov att övertala nån av polarna som är båtägare.)

Öde stad

Från Stockholmsfronten kan jag rapportera att det är lugnt. Väldigt lugnt!
Mina vasastanskvarter är som en sömning småstad för tillfället.

Och det märks att folk tar semester även från cyberrymden just nu. Så nu går jag också ner på halvfart. Och även om det är skönt att vara kvar i stan och jobba den här tiden på året, så är det sommarvackra Norrbotten som gäller, från och med nästa vecka.

Så nice!

Stugan i Rörbäck, strax norr om Råneå, ca 4 mil från Luleå.

Trafikregler på gågatan?

Höger- eller vänstertrafik på gågator, typ Drottninggatan eller i parken?

De allra flesta väljer höger sida, vilket jag också gör. Men varför kan inte alla göra det?! Tänk vad bra det skulle flyta på i så fall! Och man skulle slippa gå slalom och chicken race och irritera sig på folk som är orubbliga som pansarvagnar.

Och så skulle man kunna ha olika filer, så att de långsammaste går längst åt höger och de snabbare längre ut mot mitten.

Jag vet, jag vet... Snacka om storstadskomplex!

Vem bor i Rosendals trädgård?

Besökte Rosendals trädgård för n:te gången i går eftermiddag. Det är så vackert, och man tröttnar aldrig! Ett verkligen festklätt bröllopssällskap huserade i nedre delen av trädgården, vilket fick mig att känna två saker: För det första, vilket fint ställe att gifta sig på. Och för det andra, vad kul att få klä upp sig för en riktigt festlig fest och vingla omkring i högklackat och långklänning med ett champagneglas i handen!

Och om det är någon som undrar vem som bor här kan jag tala om att det är anställda inom parkförvaltningen. Det är de lyckliga som bor i många av de fina husen i våra parkområden, som Djurgården och Hagaparken.

Man kanske skulle sadla om...

Bilden har jag snott av polaren Ing-Marie , som tog den i går.

Exotiska omgivningar

Jag är i de snöfläckade bergen i Tibet och har gjort en dagsvandring upp till en by på högre höjder. När jag ska återvända upptäcker jag att jag inte kommer att hinna ner igen innan mörkrets inbrott. Och ingen sovsäck eller extra packning har jag med mig.

Jag vaknar huttrande utan täcke.

Ett vitglödgande ljus från solen bländar mig nästan. Jag omges av ett vitt hav av sand, och vid horisonten, där den plana, vita ytan möter en nästan vibrerande blå himmel, ser jag de mörka silhuetterna av två figurer.

Jag vaknar drypande av svett i sovsäck, vid en kamin där elden brinner för fullt och iklädd träningsoverall.

Vad konstigt hur sinnesförnimmelser i vaket tillstånd i drömmen blir visuella tolkningar.

Maskrosorna sprider sig

Kul!

Hade tänkt tipsa om en hemsida som heter gatukonst.se för fler bilder, men den har ändrat karaktär, och jag är inte alls så förtjust i den längre. För mycket text, för lite bilder och för mycket bilder på tags, som för mig bara är skitfult klotter.

Jordgubbar och iste...

...blir det nästan varje dag för mig på sommaren. Älskar det!

Jordgubbar innehåller dessutom mycket C-vitamin, antioxidanter och folat. (Ett B-vitamin som behövs för cellernas ämnesomsättning och bildningen av röda blodkroppar).

Och så här blir mitt iste perfekt:

8 dl vatten kokas upp.

Låt dra med två tepåsar Earl Grey i 4 minuter.

Tillsätt drygt 0,5 dl strösocker, nästan 0,75 dl.

Låt svalna i rumstemperatur.

Pressa i en halv citron.

Kyl i kylskåp och/eller servera med isbitar.

När jag gör som min boyfriend säger

Jag lyssnar faktiskt på honom när han säger:

• Att jag inte ska cykla inne i stan med min gamla skruttcykel, med en bromssträcka på 20 meter.
  
  
• Att jag inte ska torraka benen, utan först tvåla in mig eller använda hans raklödder.



• Att jag behöver äta, fastän jag inte känner mig hungrig.

Boob job

Mamma säger alltid att jag borde använda bh med kuddar eftersom jag har så små bröst. Själv är jag numer nöjd med dem, eftersom det är bekvämt med små.

Men nu håller jag faktiskt på att testa krämen Boob job från Rodial, som utlovar 8,4 procent större bröst på 8 veckor(!) Det ska motsvara en halv kupstorlek. Och så har den en omedelbar åtstramande och lyftande effekt.

”En fylligare byst utan att lägga sig under kniven.”

Tydligen använder Scarlett Johannson och Kate Moss Boob job.

Det ska bli mycket intressant! Och nej, jag tänker inte använda krämen på bara ena tutten för jämförelse!

Krämen är baserad på fytosterol från en rot som finns i Asien. Fytosterol är växtrikets kolesterol.

Man ska smörja in sig två gånger dagligen, så nära måltider som möjligt. För när man har ätit och fettceller förflyttar sig i kroppen fungerar krämen så att de blockeras där den har applicerats. Efter 56 dagar använder man den två gånger i veckan för att bibehålla effekten. Jag är nu på dag 6.

Få se om vi märker nån skillnad... Även om jag inte är så säker på att jag klär i klyfta.

En fräsch sallad

Wink wink

ruccola
rosensallad, (eller vad man nu känner för)
champinjoner
cocktailtomater
salladslök eller purjo

Strimlas, skivas, halveras.

Droppa över dressingen:
2 msk balsamvinäger
1 msk olivolja
1 tsk citronsaft
salt och svartpeppar

Ovanpå salladen läggs färskostbollar: (ca 12 stycken)
100 gr lätt färskost
1 dl lätt kesella
1 msk gräslök
1 tsk paprikapulver
1 krm rivet citronskal

Blanda väl och smaka av med salt och peppar.
Man använder en tesked för att klicka färskosten högst upp.

Reafrossan fortsätter

Jag kunde inte låta bli, utan har slagit till på ett Juicy Couture-velourset, (fin i myskläder) och ett par chinos från italienska Golden Goose, (då jag nästan bara har jeans). Från Mrs H, så klart!

Vilken kick det är att shoppa och unna sig något, och särskilt till reapris! Det är nästan perverst.

What the?!

"En lokalbuss kommer åkande genom ett grått och trist stadslandskap, i grått och trist väder. Inne i bussen är passagerarna antagligen på väg till dagens plikter, och de är lika gråa, trista och uttråkade.

MEN så får man se att en gul gelébjörn kör bussen, och då förändras allting. Plötsligt blir allt färgglatt - utomhus prunkar grönska och blommor, och inne i bussen dansar de nu glada och lyckliga passagerarna till poppig technodisco."

Nej, jag har inte tagit hallucinogena droger. Det är en reklamfilm för Haribo-godis som jag inte har sett, men fått återberättad för mig.

Klagosång

Om man är rädd för att man klagar för mycket ska man definitivt inte missa sin bostadsrättsförenings årsmöte. Det är ljuvligt! Absolut underbart!

Då inser man att andra stör sig på samma saker som en själv. Och mer därtill. MYCKET mer därtill!

Den här gången var det till och med någon som tyckte att vattnet i kranarna var för kallt, och en annan som tyckte att det blev alldeles för hett.

Underbart! Ut med det, bara!

Surkäring

"Jag blev förbannad, och numer säger man ju ifrån, så jag sa surt att så här får det väl ändå inte gå till?!"

En väninna återberättade en incident som hon varit med om, där hon kände sig felaktigt behandlad. Och jag blir alltid så glad när jag hör om andra som klagar, kanske blir arga och visar det, för när jag själv gör det får jag alltid så dåligt samvete. Även om jag anser att det är befogat.

Många gånger har jag tänkt i mitt stilla sinne: "Herregud, jag håller på att bli en surkäring! En sån som man avskydde och tyckte var skitjobbig när man var yngre. Har jag alltså blivit gammal och bitter, eller vad är det här?"



Jag har då i alla fall blivit mer benägen...

...att kolla kvittot när jag handlar, och säga till om det blir fel.
...att klaga om jag inte är nöjd med maten på en restaurang.
...att prata med grannarna om de för oväsen.
...att ringa polisen vid störningsmoment. (En gång. Och de kom aldrig.)

Och numer säger man ju ifrån.

Frågan är: Har man blivit bättre på att sätta gränser, eller bara blivit mer lättirriterad med åren?

Proof of life

Nu när solen har kommit fram och man börjar få lite färg i ansiktet är det mer ändå som kommer fram - rynkorna.

För några månader sen läste jag en artikel i nån av dagstidningarna om kosmetikföretagens forskningsavdelningar. Den handlade om företagens satsningar på att ständigt utveckla främst nya antirynkkrämer. Journalisten noterade särskilt hur väldigt engagerade de forskningsansvariga var, men avslutade givetvis ändå texten med att ingen påstår att de har några mirakelkurer för att bibehålla ett ungdomligt utseende. En av forskningscheferna sa till och med att han ansåg att skrattrynkor i ögonvrårna bara är vackert, och bevis på ett liv levt väl.



Det tycker jag är fint. Det är bara det att mina rynkor främst sitter mellan ögonbrynen. Jag undrar vad forskningschefen skulle säga om dem.

En popikons död - ingen thriller

Chockad över beskedet, men ändå inte. Och jag kommer garanterat snart att glömma var jag befann mig och vad jag gjorde när jag fick reda på det.

Men visst minns jag hur mycket vi gillade honom, särskilt under Thriller-eran. Några tjejer i klassen på högstadiet tyckte att han var så himla snygg. Och så videon... Hur man såg en inspelning av Thriller-videon om och om igen för att lära sig dansstegen.

På slutet gick det bara att titta på hans ögon. De verkade vara orörda.

Nu blir han sannerligen en kultfigur, i stället för en sorglig figur. Men jag har aldrig fattat varför personen måste dö för att man ska komma ihåg honom, eller henne. Varför är det så?

Observation: Killars köpvanor

Jag har faktiskt aldrig sett en person av manligt kön köpa en Situation Stockholm.

Kuddar för hälen

"Tillståndet är för de allra flesta självläkande, och får ses som en överbelastningsskada som uppträder mitt i livet när fötterna inte klarar individens krav."

Tjusig formulering! Hmm...

Texten handlar om hälsporre, vilket jag har känning av. Eller faktiskt är det en hel lista. För när mina knäproblem utökades till knä- och multipla fotproblem (ont under ena hälen, och under trampdynorna vid stortårna) tog jag mig faktiskt för att gå och skaffa ortopediska fotinlägg.

Ortopedingenjören dömde givetvis ut mina skor - dåligt stöd och dålig stötdämpning. Nedsjunkna fotvalv och komprimerade fettkuddar i trampdynorna har lett till belastningsskador.

Som man bäddar får man ligga. Eller snarare: Ta hand om dina fotbäddar, så du kan gå.

Så nu knallar jag i joggingskorna, med inlägg, om jag går långt och använder Scholls Partyfeet-kuddar i vissa andra skor. (De ortopdiska inläggen är ju gigantiska). I högklackade skor använder jag kuddarna för de främre trampdynorna, och i platta skor kuddarna för hälen.

Ett tips!

Eller så ser man till att få ett fyllnadsmedel injicerat i trampdynorna, vilket t.ex. det här stället erbjuder: Pillows for feet.

Eller inte...

Reafrossa

Det var full rulle och lika roligt som vanligt i går, på första dagen av Mrs H:s sommarrea!

Själv har jag köpt skor: (Till att börja med i alla fall.)

Tuffa ballerinaskor med nitar och tåhätta från Giuseppe Zanotti och fluffie flipflops från UGG Australia.

På kvällen var jag jättetrött, och slocknade inte mitt i maten, men faktiskt direkt efteråt.



Hoppas att det blir lika roligt i dag!

Lite skojig

Jag hade nog kallat det för gatukonst, om det inte några lampor längre bort var ritat en sur min på lyktan. Kan inte riktigt förklara varför, men då blev det plötsligt bara vanligt klotter.