Vid alla galopperande gastar...!

Jag missar 70 procent-rean på Mrs H!

Ord och uttryck

När jag är ledig läser, läser, läser jag. Och i boken "Snöfalken" från 1999 av Stuart Harrison, översatt av Louise Moëll, som jag nyss läste ut fastnade jag för några uttryck som känns lite gammalmodiga, men som det var kul att se.

"Spisrosor", som man får på kinderna när man håller på och lagar mat. Ett gulligt ord som det var länge sen jag såg.

"Dra för fan i våld!" Det här har jag aldrig hört. Meningen i boken löd: "...dra för fan i våld och sluta gnata!"

"Sina egna randiga skäl" har jag heller aldrig hört.

"Tog en ände med förskräckelse". Ett uttryck som det också var länge sen jag såg.

Pocketboken hittade jag i min bokhylla, och jag minns inte hur den har hamnat där. Men jag fastnade i den.

Nu läser jag "Harry Potter och Fenixorden", för att hinna i kapp filmerna. Där finns också en massa skojiga ord och uttryck.

Bulan fick jag...

...när jag städade.

Jag gör nästan alltid illa mig när jag städar(!)

Kommer hushållsrobotar någonsin att bli verklighet?

What the?!

Jag har fått en finne på en bula i pannan! Hur f-n är det möjligt?!

Kanske läge att spela lite på lotto eller köpa en trisslott...

Stockholmspärla (2)

Bockholmen! (I Bergshamra).

Promenerade dit i går och åt en fräsch brunch. Det är som i skärgården! Måste dit nån kväll också och testa den mysiga Kärleksbaren med västindienkänsla alldeles vid vattnet.

Perfekt utflykt med båten! (Om man hade någon. Får lov att övertala nån av polarna som är båtägare.)

Öde stad

Från Stockholmsfronten kan jag rapportera att det är lugnt. Väldigt lugnt!
Mina vasastanskvarter är som en sömning småstad för tillfället.

Och det märks att folk tar semester även från cyberrymden just nu. Så nu går jag också ner på halvfart. Och även om det är skönt att vara kvar i stan och jobba den här tiden på året, så är det sommarvackra Norrbotten som gäller, från och med nästa vecka.

Så nice!

Stugan i Rörbäck, strax norr om Råneå, ca 4 mil från Luleå.

Trafikregler på gågatan?

Höger- eller vänstertrafik på gågator, typ Drottninggatan eller i parken?

De allra flesta väljer höger sida, vilket jag också gör. Men varför kan inte alla göra det?! Tänk vad bra det skulle flyta på i så fall! Och man skulle slippa gå slalom och chicken race och irritera sig på folk som är orubbliga som pansarvagnar.

Och så skulle man kunna ha olika filer, så att de långsammaste går längst åt höger och de snabbare längre ut mot mitten.

Jag vet, jag vet... Snacka om storstadskomplex!

Vem bor i Rosendals trädgård?

Besökte Rosendals trädgård för n:te gången i går eftermiddag. Det är så vackert, och man tröttnar aldrig! Ett verkligen festklätt bröllopssällskap huserade i nedre delen av trädgården, vilket fick mig att känna två saker: För det första, vilket fint ställe att gifta sig på. Och för det andra, vad kul att få klä upp sig för en riktigt festlig fest och vingla omkring i högklackat och långklänning med ett champagneglas i handen!

Och om det är någon som undrar vem som bor här kan jag tala om att det är anställda inom parkförvaltningen. Det är de lyckliga som bor i många av de fina husen i våra parkområden, som Djurgården och Hagaparken.

Man kanske skulle sadla om...

Bilden har jag snott av polaren Ing-Marie , som tog den i går.

Exotiska omgivningar

Jag är i de snöfläckade bergen i Tibet och har gjort en dagsvandring upp till en by på högre höjder. När jag ska återvända upptäcker jag att jag inte kommer att hinna ner igen innan mörkrets inbrott. Och ingen sovsäck eller extra packning har jag med mig.

Jag vaknar huttrande utan täcke.

Ett vitglödgande ljus från solen bländar mig nästan. Jag omges av ett vitt hav av sand, och vid horisonten, där den plana, vita ytan möter en nästan vibrerande blå himmel, ser jag de mörka silhuetterna av två figurer.

Jag vaknar drypande av svett i sovsäck, vid en kamin där elden brinner för fullt och iklädd träningsoverall.

Vad konstigt hur sinnesförnimmelser i vaket tillstånd i drömmen blir visuella tolkningar.

Maskrosorna sprider sig

Kul!

Hade tänkt tipsa om en hemsida som heter gatukonst.se för fler bilder, men den har ändrat karaktär, och jag är inte alls så förtjust i den längre. För mycket text, för lite bilder och för mycket bilder på tags, som för mig bara är skitfult klotter.

Jordgubbar och iste...

...blir det nästan varje dag för mig på sommaren. Älskar det!

Jordgubbar innehåller dessutom mycket C-vitamin, antioxidanter och folat. (Ett B-vitamin som behövs för cellernas ämnesomsättning och bildningen av röda blodkroppar).

Och så här blir mitt iste perfekt:

8 dl vatten kokas upp.

Låt dra med två tepåsar Earl Grey i 4 minuter.

Tillsätt drygt 0,5 dl strösocker, nästan 0,75 dl.

Låt svalna i rumstemperatur.

Pressa i en halv citron.

Kyl i kylskåp och/eller servera med isbitar.

När jag gör som min boyfriend säger

Jag lyssnar faktiskt på honom när han säger:

• Att jag inte ska cykla inne i stan med min gamla skruttcykel, med en bromssträcka på 20 meter.
  
  
• Att jag inte ska torraka benen, utan först tvåla in mig eller använda hans raklödder.



• Att jag behöver äta, fastän jag inte känner mig hungrig.

Boob job

Mamma säger alltid att jag borde använda bh med kuddar eftersom jag har så små bröst. Själv är jag numer nöjd med dem, eftersom det är bekvämt med små.

Men nu håller jag faktiskt på att testa krämen Boob job från Rodial, som utlovar 8,4 procent större bröst på 8 veckor(!) Det ska motsvara en halv kupstorlek. Och så har den en omedelbar åtstramande och lyftande effekt.

”En fylligare byst utan att lägga sig under kniven.”

Tydligen använder Scarlett Johannson och Kate Moss Boob job.

Det ska bli mycket intressant! Och nej, jag tänker inte använda krämen på bara ena tutten för jämförelse!

Krämen är baserad på fytosterol från en rot som finns i Asien. Fytosterol är växtrikets kolesterol.

Man ska smörja in sig två gånger dagligen, så nära måltider som möjligt. För när man har ätit och fettceller förflyttar sig i kroppen fungerar krämen så att de blockeras där den har applicerats. Efter 56 dagar använder man den två gånger i veckan för att bibehålla effekten. Jag är nu på dag 6.

Få se om vi märker nån skillnad... Även om jag inte är så säker på att jag klär i klyfta.

En fräsch sallad

Wink wink

ruccola
rosensallad, (eller vad man nu känner för)
champinjoner
cocktailtomater
salladslök eller purjo

Strimlas, skivas, halveras.

Droppa över dressingen:
2 msk balsamvinäger
1 msk olivolja
1 tsk citronsaft
salt och svartpeppar

Ovanpå salladen läggs färskostbollar: (ca 12 stycken)
100 gr lätt färskost
1 dl lätt kesella
1 msk gräslök
1 tsk paprikapulver
1 krm rivet citronskal

Blanda väl och smaka av med salt och peppar.
Man använder en tesked för att klicka färskosten högst upp.

Reafrossan fortsätter

Jag kunde inte låta bli, utan har slagit till på ett Juicy Couture-velourset, (fin i myskläder) och ett par chinos från italienska Golden Goose, (då jag nästan bara har jeans). Från Mrs H, så klart!

Vilken kick det är att shoppa och unna sig något, och särskilt till reapris! Det är nästan perverst.

What the?!

"En lokalbuss kommer åkande genom ett grått och trist stadslandskap, i grått och trist väder. Inne i bussen är passagerarna antagligen på väg till dagens plikter, och de är lika gråa, trista och uttråkade.

MEN så får man se att en gul gelébjörn kör bussen, och då förändras allting. Plötsligt blir allt färgglatt - utomhus prunkar grönska och blommor, och inne i bussen dansar de nu glada och lyckliga passagerarna till poppig technodisco."

Nej, jag har inte tagit hallucinogena droger. Det är en reklamfilm för Haribo-godis som jag inte har sett, men fått återberättad för mig.

Klagosång

Om man är rädd för att man klagar för mycket ska man definitivt inte missa sin bostadsrättsförenings årsmöte. Det är ljuvligt! Absolut underbart!

Då inser man att andra stör sig på samma saker som en själv. Och mer därtill. MYCKET mer därtill!

Den här gången var det till och med någon som tyckte att vattnet i kranarna var för kallt, och en annan som tyckte att det blev alldeles för hett.

Underbart! Ut med det, bara!

Surkäring

"Jag blev förbannad, och numer säger man ju ifrån, så jag sa surt att så här får det väl ändå inte gå till?!"

En väninna återberättade en incident som hon varit med om, där hon kände sig felaktigt behandlad. Och jag blir alltid så glad när jag hör om andra som klagar, kanske blir arga och visar det, för när jag själv gör det får jag alltid så dåligt samvete. Även om jag anser att det är befogat.

Många gånger har jag tänkt i mitt stilla sinne: "Herregud, jag håller på att bli en surkäring! En sån som man avskydde och tyckte var skitjobbig när man var yngre. Har jag alltså blivit gammal och bitter, eller vad är det här?"



Jag har då i alla fall blivit mer benägen...

...att kolla kvittot när jag handlar, och säga till om det blir fel.
...att klaga om jag inte är nöjd med maten på en restaurang.
...att prata med grannarna om de för oväsen.
...att ringa polisen vid störningsmoment. (En gång. Och de kom aldrig.)

Och numer säger man ju ifrån.

Frågan är: Har man blivit bättre på att sätta gränser, eller bara blivit mer lättirriterad med åren?

Proof of life

Nu när solen har kommit fram och man börjar få lite färg i ansiktet är det mer ändå som kommer fram - rynkorna.

För några månader sen läste jag en artikel i nån av dagstidningarna om kosmetikföretagens forskningsavdelningar. Den handlade om företagens satsningar på att ständigt utveckla främst nya antirynkkrämer. Journalisten noterade särskilt hur väldigt engagerade de forskningsansvariga var, men avslutade givetvis ändå texten med att ingen påstår att de har några mirakelkurer för att bibehålla ett ungdomligt utseende. En av forskningscheferna sa till och med att han ansåg att skrattrynkor i ögonvrårna bara är vackert, och bevis på ett liv levt väl.



Det tycker jag är fint. Det är bara det att mina rynkor främst sitter mellan ögonbrynen. Jag undrar vad forskningschefen skulle säga om dem.

En popikons död - ingen thriller

Chockad över beskedet, men ändå inte. Och jag kommer garanterat snart att glömma var jag befann mig och vad jag gjorde när jag fick reda på det.

Men visst minns jag hur mycket vi gillade honom, särskilt under Thriller-eran. Några tjejer i klassen på högstadiet tyckte att han var så himla snygg. Och så videon... Hur man såg en inspelning av Thriller-videon om och om igen för att lära sig dansstegen.

På slutet gick det bara att titta på hans ögon. De verkade vara orörda.

Nu blir han sannerligen en kultfigur, i stället för en sorglig figur. Men jag har aldrig fattat varför personen måste dö för att man ska komma ihåg honom, eller henne. Varför är det så?

Observation: Killars köpvanor

Jag har faktiskt aldrig sett en person av manligt kön köpa en Situation Stockholm.

Kuddar för hälen

"Tillståndet är för de allra flesta självläkande, och får ses som en överbelastningsskada som uppträder mitt i livet när fötterna inte klarar individens krav."

Tjusig formulering! Hmm...

Texten handlar om hälsporre, vilket jag har känning av. Eller faktiskt är det en hel lista. För när mina knäproblem utökades till knä- och multipla fotproblem (ont under ena hälen, och under trampdynorna vid stortårna) tog jag mig faktiskt för att gå och skaffa ortopediska fotinlägg.

Ortopedingenjören dömde givetvis ut mina skor - dåligt stöd och dålig stötdämpning. Nedsjunkna fotvalv och komprimerade fettkuddar i trampdynorna har lett till belastningsskador.

Som man bäddar får man ligga. Eller snarare: Ta hand om dina fotbäddar, så du kan gå.

Så nu knallar jag i joggingskorna, med inlägg, om jag går långt och använder Scholls Partyfeet-kuddar i vissa andra skor. (De ortopdiska inläggen är ju gigantiska). I högklackade skor använder jag kuddarna för de främre trampdynorna, och i platta skor kuddarna för hälen.

Ett tips!

Eller så ser man till att få ett fyllnadsmedel injicerat i trampdynorna, vilket t.ex. det här stället erbjuder: Pillows for feet.

Eller inte...

Reafrossa

Det var full rulle och lika roligt som vanligt i går, på första dagen av Mrs H:s sommarrea!

Själv har jag köpt skor: (Till att börja med i alla fall.)

Tuffa ballerinaskor med nitar och tåhätta från Giuseppe Zanotti och fluffie flipflops från UGG Australia.

På kvällen var jag jättetrött, och slocknade inte mitt i maten, men faktiskt direkt efteråt.



Hoppas att det blir lika roligt i dag!

Lite skojig

Jag hade nog kallat det för gatukonst, om det inte några lampor längre bort var ritat en sur min på lyktan. Kan inte riktigt förklara varför, men då blev det plötsligt bara vanligt klotter.

Observation: Tjejer och killar i köket

Nästan alla killar jag känner är duktiga på att hacka grönsaker.
Nästan ingen tjej som jag känner är duktig på att hacka grönsaker.

Alltså... Vad fasen...?!

Svarta katten

Fin reklam från tidningen Harper's Bazaar, mars 1951.

"MY SIN...a most provocative perfume!"

Svarta katter gör sig på bild!


(Lilla Oliven är inte min kisse, utan en kompis.)

Mycket i luften nu

Var ute och sprang i Hagaparken i dag, och jag tyckte att jag fick lite konstiga blickar. När jag kom in såg jag varför: Det såg ut som att jag hade gråtit svarta tårar, för jag hade fått inte mindre än två rätt stora flygfän i ena ögat.


Det är läge att vända ner blicken och inte ha munnen vidöppen när man är ute och springer nu.

Mina varor

Först på sista tiden har jag insett fördelarna med att skaffa kundkort på matvarubutikerna - och nu har jag på alla affärer nära där jag bor: Ica, Vivo och Prisextra.

På Ica har de ett rabattkupongsystem som de kallar "mina varor", och som är anpassade efter respektive kund. Erbjudandena baseras på tidigare inköp.

Det är lika roligt varje gång att se vad man uppenbarligen har handlat mycket av den senaste tiden, för det blir alltid nån aha-upplevelse. Det är som att se sig själv utifrån, på nåt vis. "Jaha, är det så jag är...!"

Den här gången fick jag erbjudanden på morötter, bönor från Zeta, saffran och Actimel-yoghurt.Faktiskt så stämmer det väldigt väl på mig - jag äter helst vegetariskt, men Actimel däremot var lite överraskande.

"Just ja, jag var ju lite kass i magen där ett tag."

Konsertfunderingar

De hade inte tur med vädret på WTAI i helgen. (Konsertfestivalen Where The Action Is, i Stora Skuggan.)

Brrr... Jag fryser bara jag tänker på det!

Förra året började WTAI med regn, men sen tittade faktiskt solen fram. Bland annat Queens Of The Stone Age spelade, och de är ett jättebra liveband! Till och med fast sångaren Josh Homme hade influensa och var rätt grinig.

Tantpoäng/vuxensymptom på konsert:

• Man klär sig varmt och praktiskt, och inte särskilt läckert.
• Man tar med extrakläder, i en ryggsäck.
• Man blir av med ett paraply i säkerhetskontrollen.
• Man går lite innan den sista spelningen är över.
• Man går på alltför få konserter, för att man minns det jobbiga och obekväma före det roliga och upplyftande.

Och det är ju j-t synd! Varför är det så?

The Doctors

Vad är mer drastiskt?

• Att låta spruta in nio injektioner med fyllnadsmedel i hela ansiktet, och helt ändra utseende?


• Eller att operera sig för att ändra ögonfärg?

Det senare, enligt läkarna i amerikanska "The Doctors", som jag såg ett avsnitt av. De var alldeles förfärade. Däremot var de nästan stumma av beundran över plastikkirurgen som med fyllnadsmedel skulpterade en äldre kvinnas ansikte.

Läkarpanelen bestod av programledaren - en snygging i myskläder, plastikkirurgen - en slemmig gubbe i kostym som flörtade med allt som rörde sig, en kvinnlig gynekolog och en manlig barnläkare i vita rockar. Alla pratade i munnen på varandra, så ingenting blev sagt.

(Tydligen är det Phil McGraw som är upphovsman och producent till programmet!)

Så amerikanskt!

Parasit-panik

Sent i torsdagskväll gjordes en paniksanering av min lägenhet, och på natten låg dessutom min boyfriend sömnlös och oroade sig för att vi andats in legionellabaktierier och skulle få legionärssjukan.

Vad hade hänt?

Jo, för när vi satt i tv-soffan upptäckte min bf plötsligt nåt som kröp på min tröja. När jag fått bort den, och den första kryp-paniken hade lagt sig, blev vi i stället förstenade av fasa när vi insåg att det var en pälsänger! Jag har aldrig haft pälsängrar.

Så vi satte i gång med att frenetiskt dammsuga golv, textilier, möbler. Vi sprang ner i tvättstugan med en massa kläder, för att köra så många maskiner som möjligt samma kväll.

Och det var då som min boyfriend upptäckte en oidentifierad slang på väggen som han började undersöka. Det visade sig att den sprutar en mist av vatten, antagligen tänkt att användas av dem som manglar sin tvätt. Han sprutade på.

Men vilka manglar sin tvätt nu för tiden? Det var det som min bf kom att tänka på sent omsider, för legionellabakterier kan finnas i vattenledningar där vattnet aldrig blir uppvärmt ordentligt, och förökar sig särskilt i stillastående vatten. Man smittas av bakterierna genom att andas in dem i vattenmist.

(Legionärssjuka är en form av lunginflammation, och har man nedsatt immunförsvar kan man dö av det. Men enligt Smittskyddsinstitutet får de flesta av oss ganska ofta i oss legionellabakterier utan att bli sjuka.)

På fredagen var vi helt slut, men fortsatte med städandet och tvättandet. Vi har inte längre legionellabakterier på hjärnan, men däremot pälsängerskräck. Huvva!

Pannacotta-revival

Polaren Hans är i stan, så vi hade middag hos mig i går. Till efterrätt fick jag för mig att göra pannacotta - det var länge sen sist. Och det var som om vi alla hade glömt bort hur gott det är. Och enkelt!

Gör man det med gelésocker blir det ännu enklare. Recept står på baksidan av paketet, men ett tips är att byta ut vaniljsocker som smaktillsats mot äkta vaniljstångsfrön.

Till det åt vi jordgubbsratatouille: Dela jordgubbar i kvartar, blanda med nån matsked strösocker och lite hackad basilika, och låt stå några timmar.

Inget hälsotips precis. Men nog tror jag att det är hälsosamt att njuta alltid!

Nostalgitripp 3

Grandmaster Flash (and the Furious Five) med "The Message", från -82.

Den första rap-/hiphop-låten, enligt radioprogramledaren Mats Nileskär. Det minns jag att han sa när jag hörde den första gången på "Soul Corner". (Numer "P3 Soul").

Ända sen dess har jag gillat hiphop!

Den första russingenerationen

Det var vad min gymnasielärare i matte och fysik kallades oss elever, när han försökte varna oss för det skadliga med för mycket solning. För all solning påskyndar hudens åldrande och gör den grov och rynkig, och hudskador kan uppkomma 20-30 år senare.

Lyssnade vi på honom? Nej! För herregud, det var ju EVIGHETER tills vi skulle bli gamla. Vi ville hellre vara bruna och fina när vi var unga än släta i hyn när vi blev gamla.


Det tar cirka 48 timmar för huden att bygga upp ett eget pigment när man vistas i solen. När huden bränns har den utsatts för mer ultraviolett strålning än den hunnit bygga upp pigmentskydd för, och detta ger skador på cellerna.
Använder man solkräm och solar försiktigt i början får man en jämn pigmentering och tjockare överhud, vilket skyddar.

Cellerna "minns" när man bränner sig, vilket senare kan leda till cellförändringar och melanom.

När jag tänker på alla gånger som jag har bränt mig blir jag riktigt nervös. Och fortfarande lyckas jag bränna mig lite grann åtminstone en gång om året. Som nu i söndags, när vi hade bokklubbslunch i Marias trädgård. På kvällen var jag alldeles röd om snoken och längs med hårfästet. (Jag kan inte klaga på symmetrin, men snyggt var det inte!)

Och jag är då prickig som en prickigkorv, om man tittar efter:
Leverfläckar är ett litet område av huden som är extra pigmenterad. De börjar uppträda de första levnadsåren och blir sen fler och fler upp till omkring 30-årsåldern. Då kan i stället åldersfläckar börja uppkomma, fast oftast senare. Och de får man på delar av kroppen som utsatts för sol.

Jag vill egentligen inte titta efter så himla noga, men hudförändringar ska man hålla kolla på!

Symptom att hålla utkik efter:

• Malignt melanom: Pigmentförändringar. (Shit! Man kan få det i ögat också! Upplevs som ljusblixtar eller skugga.)
  
• Icke-melanomgruppen (basaliom, skiveptielcancer): eksemliknande hudförändringar, sår som inte vill läkas

Hur man skyddar sig: Man ska vara särskilt försiktig med solen i början, och trappa upp. Använda solkräm med skydd mot både UVA -och UVB-strålning, helst vattenfast, och börja med hög faktor.

Joan Collins vistas aldrig i solen, och hon verkar ju vara välbehållen. Undrar om hon har D-vitaminbrist.

Jag känner mig ungdomlig...

* För att jag nästan alltid går i trappor med två trappsteg i taget.

* För att jag har kiss- och bajshumor.

* För att mamma inte vet att jag gillar att röka en god cigarr då och då.

Busted

Det är lördag.

Min boyfriend: - Vad ska vi äta till middag idag?

Jag: - Jag är sugen på en fräsch sallad.

...

Min boyfriend: - "En fräsch sallad"... Jag vet varför du vill äta sallad. Det är bara för att du vill svulla en massa lördagsgodis sen.

- !!!

Busted!

Toaletträning

Tokig kattkäring - det är jag, det! D.v.s. kvinna med mer än en katt. (Två).

På nätet hittade jag en skojig produkt: Litter Kwitter. Med den lär man kissen att använda vattenklosetten.

Jag undrar verkligen om den funkar. Fast inte tillräckligt för att prova den. Den är inte helt billig: 685 kr, exklusive fraktavgift.

Men det står inget om att kissarna även lär sig att spola efter sig.

Walking Girl

I filmen "Working Girl" från 1988 med Melanie Griffith i huvudrollen spelar hon en sekreterare från Staten Island som pendlar till jobbet på Manhattan varje dag. Hon har värsta upptouperade håret, billiga kläder och alltid gympaskor på väg till arbetet - för att sen byta om till högklackat. Allt detta ska alltså visa på att hon inte är Manhattanbo, har ett lågavlönat arbete och dålig stilkänsla.

Precis så var det när jag bodde i New York i slutet av 80-talet. Man hade bara inte gympaskor på sig. Inte till vad som helst åtminstone. Det ansågs verkligen vara fult.

Kanske fick jag med mig det när jag kom tillbaka till Sverige, för länge har jag tänkt likadant, att man tar bara inte på sig gympaskor till vad som helst. Jag har plågat mina fötter med icke-fotriktiga skor, trots att jag kanske har gått långa sträckor.

No more! För nu har jag börjat få ont lite här och där, och tar på mig joggingskorna när jag ska gå långt. Oavsett vad jag har på mig. Och så tar jag med finare skor.

Jag har blivit en Walking Girl!

Vilken befrielse!

Men jag tycker nog att folk stirrar på mina skor. Kanske för att jag ofta har stuprörsjeans, och så bautaskor till det, (då jag har storlek 41).

(Vad säger månne stilpoliserna om stuprörsjeans när man är 40+? )