Förvirrad

I går tänkte jag diska med ugnsvantarna på, i stället för diskhandskarna.

Frysstress

Om nån känner sig för lite stressad kan man alltid ringa mina päron. På några få sekunder har de rabblat en lång lista på grejer som borde göras, och ett eventuellt tidigare glatt humör har raskt förbytts i nervös stress. För det gäller så klart sånt som ligger och skaver i det dåliga samvetet.

Så jag hörsammade en av dessa punkter och avfrostade i ett närmast paniskt tillstånd min frys.

Resultatet: Frysjäveln gick inte i gång igen! Så nu måste jag köpa en ny frys. (Varför lyssnade jag på dem?)

Att köpa en ny frys kan tyckas enkelt nog. Det är bara det att standardmåtten på frysjävlar har förändrats under mitt frysskåps livslängd, så antingen blir det en pygmé som lämnar ett tomrum i köket, eller så blir det en hulk, som spränger sönder skafferiet.

Kul...

Ett knöligt recept

Tillägnades min carnivor till boyfriend som ville prova på det.

Tjälknöl i teorin:

Djupfryst kött läggs otinat på galler på nedersta falsen i kall ugn, som sätts på 100 grader. Efter ca två timmar sticks en stektermometer in. Köttet långsteks i 9-10 timmar, gärna över natten, tills termometern visar 65 grader.

Köttbiten läggs i en bunke och en het lag hälls över. Lagen görs så att vatten, salt, socker, lagerblad, krossad svartpeppar och enbär kokas upp. Efter 4-5 timmar i lagen, i den övertäckta bunken, tas köttet upp, torkas av och skivas tunt.



Tjälknöl i praktiken: (För en tjälknölsdebuterande köttamatör).

Klockan fem på morgonen står vi, yrvakna och med sömngrus i ögonen, i köket och kokar lagen till älgköttet. Termometern hade nämligen visat på 70 grader när jag passade på att kolla till köttet i ugnen, eftersom jag ändå var uppe för att gå på toaletten. What the...?! Enligt receptet skulle den ha varit klar först vid nio-, tiotiden på morgonen.

Jag känner mig ännu, någon dag efteråt, alldeles jetlaggad.

Wonjo

När jag var på rättvisemarknad innan jul blev jag påprackad torkad hibiskusblomma från Gambia. Ett recept på wonjo följde med - hibiskuste, som man kan dricka varmt eller kallt. Vi dricker det helst kallt, som måltidsdryck exempelvis, och det är jättegott och läskande, och har en fantastisk rosaröd färg.


Wonjo

Slå en liter kokande vatten över 1, 5 dl torkade hibiskusblommor, (är de krossade och mer som teblad räcker 0,5 dl), och eventuellt 1-2 tsk torkad mynta. (Blir gott!)

Låt stå tills drycken är ljummen. Sila bort blommorna och tillsätt 1 dl strösocker. (Jag tycker det räcker med 0,5 dl).

Serveras välkyld!


Hibiskuste innehåller C-vitamin och antioxidanter, och sänker blodtryck och blodfetter.

Dessutom dracks det av faraonerna i det forna Egypten, vilket jag tycker är så coolt. Men så fantiserade jag också om en tidsmaskin när jag var liten.

Fin scarf

Helene, jag, Anja och Maria på Mrs H i våra nya fina scarves från Sonia by Sonia Rykiel - en personalpresent.

Den piggar faktiskt upp i ett januarigrått slush puppy- och myrstigsstockholm! Ett tips!

Anja har lovat hålla knyta-scarf-skola och visa hur man får den så där fluffig och stor.

Från krig till kalender, till kräm

Vad skönt med bara en kräm, som man kan ha överallt: kroppen, ansikte, läppar, händer, fötter. Den heter Balm Balm och är dessutom 100 % naturlig och ekologisk. Förpackningarna är praktiskt små och söta.

Jag har en tub i gymväskan. Den ersätter fyra, nämligen ansiktskrämen, kroppslotionen, läppceratet och handkrämen.

I handväskan har jag den minsta burken. Den använder jag främst till läppar och händer.

Och stående i badrummet har jag en något större burk, som jag också har till läppar och händer men även fossingarna.

Från krig till kalender...

Jag skaffade en fin kalender för 2010 i god tid förra året, men har inte den blekaste var jag kan ha lagt den.

Så nu använder jag gratisalmanackan från Ica som mindre fancy kalendersubstitut. Och det går alldeles utmärkt. Under förutsättning att jag inte har alltför mycket att komma ihåg på en dag.

Eller så får jag skriva med mindre bokstäver, helt enkelt.

Apocalypse

Vi hade helt missat starten av den här franska dokumentärserien om andra världskriget från 2009. När vi zappade förra måndagen fastnade vi direkt, och satt trollbundna under hela avsnittet - det tredje, visade det sig. Vi märkte snabbt att det är något mycket speciellt med den, och att den skiljer sig från andra krigsdokumentärer som man har sett. Varenda stavelse i hela redogörelsen illustreras skickligt av ihopklippta sekvenser från autentiska filmer. Journalfilmer, trodde vi. Vilket otroligt arbete! Och med så många oväntade filmklipp, som egentligen visar mer än man vill se. "Så här var det. Herregud..."

När jag sen läste om "Världens undergång", som serien heter på svenska, insåg jag att det är mycker mer speciellt än så. Många filmklipp är ögonvittnesskildringar som aldrig tidigare blivit visade eftersom de stämplades som topphemliga, och har för serien samlats ihop från samlare och arkivarier. De har restaurerats och kolorerats, och man får se en helt ny bild av andra världskrigets fasor. I färg.

I dag sändes fjärde avsnittet av sex på SVT1. De tidigare avsnitten går att se på SVT Play i 30 dagar efter sändning.

Måste ses!

Bakis x 2

Cava är så gott! Men dricker man det en hel kväll med ett gäng festglada tjejer så får åtminstone jag med min klena fysik betala för det dagen efter. Så även i lördags.

Men jag var inte ensam om att känna mig skraltig, för min boyfriend hade värsta matbaksmällan. Med huvudvärk, illamående, seghet och hela kitet.

Orsaken? Äter man lunch klockan ett och nästa mål halv elva på kvällen, bestående av tre stora tallrikar fullastade med buffémat så har det också sitt pris.

Matberusad blir jag jämt, men matbakis har jag nog aldrig varit. Inte ännu, i alla fall.

Reflexspex

Herregud vad det dräller av reflexjackor numer. Jag hajar till och tror att jag ser SL-kontrollanter, räddningstjänsten och poliser överallt, tills jag inser att det bara är vanliga dödliga.

Från säker källa har jag hört att till och med poliser har svårt att skilja kolleger från "folk på gatan".

Förvirring...

Kan man göra nåt kul med det här, månne? Kanske skaffa en reflexjacka, och på sidan av bröstet skriva "PUSS" eller nåt, i stället för "POLIS".

Om nån frågar kan man säga att man "värnar om kärleken".

Trottoarföre

Har härmed namngett de tre olika typer av trottarföre som jag har upplevt i stan:

Bäckebölja (som det kräppade tyget):
Uppstår när det har kommit snö i omgångar, och det är flera minusgrader länge. Eftersom de alltid är sena med plogningen, och dessutom kassa på det här i Stockholm, så blir trottoarerna aldrig riktigt släta. Det bildas liksom åsar längs med dem, som man halkar omkring på.

Slush Puppie
Som det är här just nu. Det har varit kallt och har funnits snö, men det nollgradiga vädret gör att det bara blir en skitig issörja kvar som man går och sprätter i.

Myrstigar
När det är minusgrader och på kort tid kommer väldigt mycket snö, så plumsar de allra flesta fram i de upptrampade stigarna för bästa möjliga framkomlighet.

Fluorescerande

Såg Guy Ritchies "Sherlock Holmes", med bland andra Robert Downey Jr., Jude Law och Rachel McAdams på bio.

När Rachel McAdams gör entré i filmen och ler med sin breda tandrad och stora tänder ryggar jag nästan tillbaka. Bländad, men inte på ett bra sätt.

Varför, varför måste (särskilt) alla amerikanska skådespelare bleka tänderna blåvita? De är ju för fasen flourescerande.

Så fort Rachel blottar tänderna i filmen är det det enda jag ser. Det här ska allltså dessutom föreställa skitigt 1800-tal i London. De manliga skådisarna däremot, tror jag hade normal färg på tänderna.

Eller är det färgåtergivningen som spökar?

Nollgradigt...

...och snömodd. Det vill säga grått och trist och skitigt i Stockholm igen.

Det vill säga normalt.

Tyvärr.

Det var så fint med en vit stad. Jag var långt ifrån den enda med överdragsbyxor - var och varannan såg ut som om de precis kommit från skidbacken i Åre, eller nåt. Bara skidorna fattades.

Och det var så schyst att springa i Hagaparken - så vackert med rimfrost på träden, bara vitt, vitt, vitt, överallt.

Dessutom kunde man för en gångs skull se andra löpare på långt håll, i stället för den ständigt upprepade skrämselhickan när en framrusande gestalt i svarta "rånar"kläder plötsligt dyker upp ur skuggorna.

Och trots snöstorm som kan orsaka kaos i resten av stan så är det alltid perfekt plogat i Hagaparken. Hur det nu kan komma sig.

Men jag hoppas på kung Bore!

Gangsta (2)

Min boyfriend:

- Det är ett jävla körande när man är knarklangare.
-. . . Fniss

Han spelar fortfarande GTA Chinatown Wars.

Gangsta

Min boyfriend:

- Jag säljer knark.
- . . .

Ja, just ja. Han sitter och spelar GTA Chinatown Wars på sin Nintendo.

- Nu har jag köpt acid. Det är jäkla bra vinst på det, alltså.
- . . .

Nintendo

Min boyfriend fick en nintendo ds lite i födelsedagspresent:

Efterföljaren till Game Watch från 80-talet - nån kanske minns Donkey Kong - men flera konsolgenerationer senare.

Lite skillnad.

Men även om jag skulle vilja spela på den skulle jag nog inte klara av det. Bland annat för att jag har svårt att se alla teenie weenie-detaljer och texten.

Äsch, då...

Evas bönbok

En jättefin liten kokbok som jag tycker jättemycket om, med recept på smaskiga vegetariska bönrätter. Och det är nyttigt! Och det är billigt!

Sa jag att det är jättegott?!

Den finns att beställa på hemsidan för 90 kr. Vi har fått flera favoriträtter därifrån och använder den jämt.

Ett tips!

Gott Nyttigt År!

Inte ett nyårslöfte, men ett ändå - ett nytt år är en ny, fräsch början då det känns lite lättare att ta tag i saker och ting - och jag och min boyfriend är överens om att försöka bli av med bilringen.

I denna anda har vi testat och blivit "hooked" på edamame, som snacks: färska sojabönor. Det är jättegott och jättenyttigt. Ett tips!

Via Ing-Maries blogg fick jag för ett tag sen reda på att det finns i frysdisken på Ica. En påse kostar 20 spänn.

Lurviga ben

När jag zappade mellan tv-kanalerna råkade jag se en glimt av "The Doctors". De svarade på en tittarfråga om tjejers hårighet, och sa att man bör uppsöka läkare om man har hår på insidan av låren.

Så nu funderar jag allvarligt på att gå till min husläkare, bara för att se hur han reagerar.

Aldrig glömmer jag förresten en mardröm som jag hade för flera år sen:
Jag var hos frisören, och när hon var klar frågade hon mig: "Och hur vill du ha håret på benen?"

Dörrprydnader

Det var hela fyra dörrar (av sex) som hade julprydnader i min truppuppgång i år, vilket är rekord. Riktigt mysigt blev det, och alla lyckades pynta med helt olika saker också: mitt halmhjärta, en klassisk grön krans, en sirlig barrstjärna i plast, och en brun keramikskylt.

Vad har hänt? Varför just denna jul, undrar jag. Det brukar bara vara jag som pyntar.

Huset som jag bor i är stor och anonymt, och folk här hejar knappt på varandra. Så jag tänkte att kanske finns ett behov av en annan sorts dörrprydnader, som inte är välkomnande, utan har ett avskräckande budskap.

Så här blev mina "anti-välkomstkransar":


Först en klassisk krans av krossade, livsfarliga glasskärvor i grönt:

Här har vi onda ögat:

Och slutligen en silvrig, taggig krans med långa spikar:


OBS! OBS! OBS! Jag är inte helt sjuk i huvudet och har givetvis aldrig haft dem uppe. Det är ett konstprojekt.

Gammalt blir nytt

Så rätt!

Se Jeanettes blogg om secondhand-recycling!

Några citat jag fastnat för:

Sjöfarare seglar även på Röda havet.

(Från "Snabbt Byte" av Janet Evanovich. Det är "den tiden i månaden" för huvudpersonen Stephanie Plum, men hennes pojkvän tycker inte att det ska stoppa dem från vissa köttsliga aktiviteter.)

Bli inte förvånad om du provar ett helt nytt klädesplagg vid årsskiftet.

(Från vattumannens årshoroskop i Elle, 2010).

Föreställningen om åldrande finns bara i våra tankar, så släpp taget om alla sådana tankar.

(Från "The Secret", av Rhonda Byrne, om hur våra tankar och intentioner manifesteras och blir till verklighet.)

Barslig

Först efter två veckors norrlandsvistelse fick jag till stånd lite skidåkning. Antingen har det snöat för mycket, varit för kallt eller så har jag varit...indisponibel. (Har precis läst "The Secret" och försöker att bara tänka och tala i positiva termer).

Men igår tog jag mig äntligen ut i ett elljusspår för lite najs skidåkning, även om det var rätt kallt: - 18 grader.

Mamma och pappa:
- Nej, inte kan du åka nu! Det är alldeles för kallt!

Catarina, 12 år:
- Jo!! Nu SKA jag ut och åka skidor!!! Annars kommer det säkert inte att bli av alls! Ni är alltid så negativa!

Suck... Ska man aldrig sluta upp med att regrediera när man är med päronen? Det är pinigt, och man känner ju sig så barslig, men det bara kommer.

Men om man skulle ha barn - DÅ blir man väl ändå vuxen?

Observationer: julvistelse i Luleå

• Inte en enda spark har jag sett ännu, men ovanligt många cyklar, köld och snöyra till trots. Det är så oväntat för mig att jag redan hållit på att bli påcyklad två gånger.

• Morgontidningen Norrbottens-Kurirens kultur- och sportbilaga har haft likadan förstasida i flera dagar nu: människor som hoppar efter en orange boll. Tror jag. Alla sportbilder ser likadana ut i mina ögon.

• Julkonserterna här är inte att jämföra i maffighet med dem i Stockholm. Åtminstone inte uppsättningen av Juloratoriet i Gammelstads kyrka som jag var på. Synd, för den mäktiga stämningen infinner sig inte riktigt då.
  
  

Lite julpyssel: rebus

- e +

- k +

- st +

+
- ver + T ++

- band +

- el ?

Till tomten

Min julklappsönskelista, förutom så klart fred på jorden, slut på miljöförstöring och lidande för allt levande...

Träningsgrejor:

Dubbskor

Långärmad träningströja med krage

Löpartajts

Löparjacka som går över arslet

Träningssockar

Flera långa träningstoppar

Terminskort på badhuset

Inredning:

Ny soffa

Nytt skrivbord

Ny säng... Nytt allt, faktiskt.

Och en diskmaskin.

Helst nytt boende.

Kläder och accessoarer

Stövletter

Tajtsbyxor

Fin blus

Trikåklänning

Fina smycken

Fin väska

Resväska man drar

Upplevelser

Resa
Spa-behandling

God middag

Teater

Fast egentligen, egentligen behöver jag ju inte ett skit!

Kulturkrock?

Pappa:

- Ska vi slå av värmen i dag mellan kl. 16 och 18?

Mamma:

- Nej! Är du inte klok?!

Jag:

- Varför det? Är det Earth Hour?

Pappa:

- Nej, men elen är så dyr då.

Mor vet bäst (2)

När jag är på vinterbesök hos päronen släpper inte mamma ut mig utan flera lager kläder, sockar och vantar, en übervarm mössa och femtioelva reflexer.

Men nu släppte hon faktiskt ut mig med bara tjugoelva reflexer. För jag fick nämligen även en blinkande lampa på mig. En sån som hundar brukar ha på halsbandet.

Gissa om jag kände mig som ett ufo.

Vinter

Det är eftermiddag. På gårdar och i husen syns tända adventsstjärnor och juleljus, som lysande punktmarkeringar i mörkret. Det värmer.

Lyfter man blicken blinkar stjärnor utspridda över hela den svarta himlen. Det är upplyftande.

För varje steg kan örat och ögat njuta av renheten i snöns knarrande och snökristallerna som gnistrar till.

Jag är påpälsad och fryser inte, men det biter härligt i kinderna. Det är minus 21 grader.

Det är vinter.

Vinglig som en...?

Ja, vad säger man?

"Rund under fötterna"...? Nej.

Jag googlar:

"Vinglig som en trebent stol."
"Vinglig som en drucken." (Så klart).
"Vinglig som en överkokt spaghetti."
"Vinglig som en älgtjur full på övermogna äpplen."
"Ranglig som en full giraff på rökheroin."

Mitt förslag: ´

Vinglig som en j-a amaryllis!

Varje år är det samma visa - den skjuter i höjden, börjar blomma och välter X antal gånger.

I år var det extra roligt: Jag hade ett flyg att passa och hade lite brådis.

SCHABRAAAK!

Jajamän. Andra gången, men denna gång välter blomman ner på golvet, och blöt jord sprättar över halva kökets golv, väggar och möbler.

Jag säger bara det: Vinglig som en j-a amaryllis.

Spargris i stället för julskinka

Julens bästa spartips?

Apropå att bada bastu...

...så verkar folk här i södra Sverige inte veta hur man gör.

Om jag sitter i bastun, (på översta laven så klart), och det kommer in nån, så sätter sig denna ofrånkomligen på andra sidan och längst ner.

Folk här verkar tro att man även i bastun ska sätta sig så långt ifrån varandra som möjligt, som på bussen eller i tunnelbanan. Men man ska ju så klart sätta sig högst upp, där det är som varmast! Och gärna kasta lite vatten på stenarna också, men det är ju bara att glömma här.

Tjuvlyssnat i bastun

Det är sällan nån annan än jag som bastar på gymmet, men i söndags var vi hela fyra personer i bastun samtidigt: en asiatisk tjej i baddräkt(!), och efter en stund ytterligare två damer som kanske var i 50-årsåldern.

De två sistnämnda förde en väldigt intressant konversation som jag ville stanna och lyssna på, men till sist var det inte skönt längre att sitta kvar i bastun.

Dock fick jag ut något väldigt tänkvärt av deras samtal. De hade nämligen varit på en återträff för deras gamla gymnasieklass och diskuterade hur olika folk hade åldrats:

- En del bara pratade på om sig själva och liksom rabblade upp allt som de har gjort, som om de läste upp sitt CV.

- Ja. Och jag fick stå och lyssna på nån som bara pratade om fotboll hela tiden. Tror han verkligen att alla gillar fotboll? Jag avskyr fotboll!

- Det var så intressant att se vilka som har åldrats med behag. Och då menar jag inte utseendemässigt. En del har liksom förädlats med åldern, medan andra bara har blivit mer insnöade, i sig själva.

Hmm...

Schysst jul

Jag besökte Den rättvisa julmarknaden i ABF-huset i dag, med planer - eller mer aningar, egentligen - att jag skulle shoppa lite julklappar. För hur kan man stå emot kombinationen marknad, hantverk, ekologiskt och rättvisemärkt?

Och det gick ju inte heller, för när man får information om vilka grupper av behövande som pengarna går till, samtidigt som man står och tittar på vad de har tillverkat, är det inte så mycket att diskutera. Det är bara att fundera över VAD man ska välja att köpa.

Men faktiskt så hittade jag många fina, billiga julklappar, och lärde mig nytt om diverse hjälporganisationer och försäljare av fair trade-produkter som jag inte visste fanns, och hur de jobbar.

Det är bara det att jag köpte så fina saker att jag kanske behåller dem själv i stället. Så givmild är jag.

Men förbannelse att jag missade vegomässan igen!

http://www.emosa.se/

http://www.sallyann.se/

http://www.gambiagrupperna.org/

http://www.casacanela.se/

Mina favvoskor på Mrs H

Men inte från min bästa sida!

Alla vi skulle göra en videosnutt om våra favoritskor i butiken. Jag var tredje person ut, och de andra filmerna hade visst blivit lite mörka, så jag instruerades att ställa mig ljust.

Resultatet: Belysningen är perfekt för att framhäva min skrynkliga panna, och få mig att se äldre ut.

Så nästa person som skulle filmas ställde sig givetvis i skuggan igen. Och där ska jag också stå, från och med nu.

Oj!

Vad många fina adventsljusstakar jag snubblade över.

Gissa vilken som är min.

Äsch, det är nog rätt uppenbart.

Första advent

Lågan flammar plötsligt upp när tändstickan börjar brinna. "Eldens mirakel", tänker Ella, och tänder med darrande hand det första ljuset i adventsljusstaken.

Den gamla mässingsljusstaken är fylld med gammal mossa, som smulas sönder allt mer för varje år. Under ligger en duk, broderad med rödbröstade domherrar varvat med röda julstjärnor. Det är det enda julpyntet i det gamla torpet, förutom elljusstaken i vardagsrummet. "Det är så mysigt och välkomnande att se den tänd i fönstret när man kommer körande i mörka skogen", hade hemsamariten Lena sagt i fjol. Men det var inte bara för hemsamariternas skull som hon hade letat sig halvt fördärvad efter den förbaskade staken. Julen har hon alltid tyckt om. Advent, luciatåg, alla ljus som lyser upp vintermörkret och den värme som följer med jultiden.

Klockan är fyra på eftermiddagen. Ella sitter vid köksbordet och begrundar det tända stearinljuset och tänker att hon måste tända lite lampor, för det har hunnit bli mörkt. Utomhus är det nästan helsvart, och trädens skuggor ändå svartare.

Plötsligt flämtar lågan till, som av ett vinddrag...