Vinglig som en...?

Ja, vad säger man?

"Rund under fötterna"...? Nej.

Jag googlar:

"Vinglig som en trebent stol."
"Vinglig som en drucken." (Så klart).
"Vinglig som en överkokt spaghetti."
"Vinglig som en älgtjur full på övermogna äpplen."
"Ranglig som en full giraff på rökheroin."

Mitt förslag: ´

Vinglig som en j-a amaryllis!

Varje år är det samma visa - den skjuter i höjden, börjar blomma och välter X antal gånger.

I år var det extra roligt: Jag hade ett flyg att passa och hade lite brådis.

SCHABRAAAK!

Jajamän. Andra gången, men denna gång välter blomman ner på golvet, och blöt jord sprättar över halva kökets golv, väggar och möbler.

Jag säger bara det: Vinglig som en j-a amaryllis.

Spargris i stället för julskinka

Julens bästa spartips?

Apropå att bada bastu...

...så verkar folk här i södra Sverige inte veta hur man gör.

Om jag sitter i bastun, (på översta laven så klart), och det kommer in nån, så sätter sig denna ofrånkomligen på andra sidan och längst ner.

Folk här verkar tro att man även i bastun ska sätta sig så långt ifrån varandra som möjligt, som på bussen eller i tunnelbanan. Men man ska ju så klart sätta sig högst upp, där det är som varmast! Och gärna kasta lite vatten på stenarna också, men det är ju bara att glömma här.

Tjuvlyssnat i bastun

Det är sällan nån annan än jag som bastar på gymmet, men i söndags var vi hela fyra personer i bastun samtidigt: en asiatisk tjej i baddräkt(!), och efter en stund ytterligare två damer som kanske var i 50-årsåldern.

De två sistnämnda förde en väldigt intressant konversation som jag ville stanna och lyssna på, men till sist var det inte skönt längre att sitta kvar i bastun.

Dock fick jag ut något väldigt tänkvärt av deras samtal. De hade nämligen varit på en återträff för deras gamla gymnasieklass och diskuterade hur olika folk hade åldrats:

- En del bara pratade på om sig själva och liksom rabblade upp allt som de har gjort, som om de läste upp sitt CV.

- Ja. Och jag fick stå och lyssna på nån som bara pratade om fotboll hela tiden. Tror han verkligen att alla gillar fotboll? Jag avskyr fotboll!

- Det var så intressant att se vilka som har åldrats med behag. Och då menar jag inte utseendemässigt. En del har liksom förädlats med åldern, medan andra bara har blivit mer insnöade, i sig själva.

Hmm...

Schysst jul

Jag besökte Den rättvisa julmarknaden i ABF-huset i dag, med planer - eller mer aningar, egentligen - att jag skulle shoppa lite julklappar. För hur kan man stå emot kombinationen marknad, hantverk, ekologiskt och rättvisemärkt?

Och det gick ju inte heller, för när man får information om vilka grupper av behövande som pengarna går till, samtidigt som man står och tittar på vad de har tillverkat, är det inte så mycket att diskutera. Det är bara att fundera över VAD man ska välja att köpa.

Men faktiskt så hittade jag många fina, billiga julklappar, och lärde mig nytt om diverse hjälporganisationer och försäljare av fair trade-produkter som jag inte visste fanns, och hur de jobbar.

Det är bara det att jag köpte så fina saker att jag kanske behåller dem själv i stället. Så givmild är jag.

Men förbannelse att jag missade vegomässan igen!

http://www.emosa.se/

http://www.sallyann.se/

http://www.gambiagrupperna.org/

http://www.casacanela.se/

Mina favvoskor på Mrs H

Men inte från min bästa sida!

Alla vi skulle göra en videosnutt om våra favoritskor i butiken. Jag var tredje person ut, och de andra filmerna hade visst blivit lite mörka, så jag instruerades att ställa mig ljust.

Resultatet: Belysningen är perfekt för att framhäva min skrynkliga panna, och få mig att se äldre ut.

Så nästa person som skulle filmas ställde sig givetvis i skuggan igen. Och där ska jag också stå, från och med nu.

Oj!

Vad många fina adventsljusstakar jag snubblade över.

Gissa vilken som är min.

Äsch, det är nog rätt uppenbart.

Första advent

Lågan flammar plötsligt upp när tändstickan börjar brinna. "Eldens mirakel", tänker Ella, och tänder med darrande hand det första ljuset i adventsljusstaken.

Den gamla mässingsljusstaken är fylld med gammal mossa, som smulas sönder allt mer för varje år. Under ligger en duk, broderad med rödbröstade domherrar varvat med röda julstjärnor. Det är det enda julpyntet i det gamla torpet, förutom elljusstaken i vardagsrummet. "Det är så mysigt och välkomnande att se den tänd i fönstret när man kommer körande i mörka skogen", hade hemsamariten Lena sagt i fjol. Men det var inte bara för hemsamariternas skull som hon hade letat sig halvt fördärvad efter den förbaskade staken. Julen har hon alltid tyckt om. Advent, luciatåg, alla ljus som lyser upp vintermörkret och den värme som följer med jultiden.

Klockan är fyra på eftermiddagen. Ella sitter vid köksbordet och begrundar det tända stearinljuset och tänker att hon måste tända lite lampor, för det har hunnit bli mörkt. Utomhus är det nästan helsvart, och trädens skuggor ändå svartare.

Plötsligt flämtar lågan till, som av ett vinddrag...

Otvättat hår

Jag fick inte håret tvättat i går heller. Planen var att spinna, gå på core och sen passa på att sitta med hårbalsam i bastun.

I stället drog jag till NK och fikade med polarna Anneli och Ann-Britt som var på besök i stan. För när jag stod med träningsväskan i handen på väg till gymmet och de ringde var valet enkelt.

Jag är jätteglad att de hade tid att träffas! Och vad gör väl lite skitigt hår när man kan passa på att träffa vänner?

Tio saker om mig

Nu har "kedjebreven" nått bloggvärlden:

Jag har fått en "award" som lyder I think you are an awesome girl!" från gulliga Ingmarie.

Tack!

Själva utmaningen består i att jag dels ska berätta tio saker om mig själv och dels skicka vidare awarden till tre andra tjejer.

Jag är väldigt nyfiken på folk, men är inte jätteaktiv i bloggosfären. Det är inte så många bloggar jag följer, och inte så många personliga bloggar. Men jag utmanar Anneli N.
Det skulle vara kul att se vad du skriver!

Nu är ju inte den här bloggen särskilt personlig heller, men här är i alla fall tio saker om mig:

1. Jag är längre än jag ser ut. (178 cm).

2. Det lustigaste jobbet jag har haft är att pynta julgranar till varuhus. (I USA).

3. När jag bodde i New York råkade jag hamna i en skottlossning.

4. Jag klarar inte av att se program som handlar om djur, för jag blir alltid lipfärdig.

5. Funderar på att skaffa hund, men egentligen är jag nog en kattperson. (Har delad vårdnad om Amanda och Isak-Petter).

6. Har alltid varit fascinerad av rymden. När jag var liten bara väntade jag på att bli bortförd av aliens.

7. Har många intressen, men kan inte påstå att jag brinner för något särskilt. Tyvvärr.

8. Jag är en bra lyssnare.

9. Eftersom jag vill tro att det finns någon sorts rättvisa tror jag på karma och reinkarnation.

10. Min boyfriend är inte särskilt förtjust i att jag bloggar.

Akrylmålningskursen, då?

Hur går det på den?

Jo, vi är, som det brukar vara på målarkurser, bara damer, men jag är faktiskt inte yngst.

Fröken använder nästan alltid min målning för att ge exempel när hon ska visa nåt, vilket känns lite oroande. Men det är nog för att jag målar så stort, och allting blir så tydligt då.

Det är lite speciellt att måla med akryl, för det torkar så fort och är täckande. Men det är kul!

Den rena, den kyska

Det är vad det ursprungligen grekiska namnet Katarina tydligen betyder.

Min namnsdag blev faktiskt ihågkommen av några stycken, vilket påminde min boyfriend. Han var godissugen och utnyttjade glatt tillfället till att köpa några läckra chokladpraliner från Pralinhuset på Drottninggatan.

Namnsdagsfirande är inte vanligt bland andra länder.

De första namnlängderna var listor på helgon och martyrer, och hur de skulle firas. De tidigaste exemplen på namndagsfirande i Sverige är från 1600-talet, inom de högre stånden. Kyrkan främjade hellre firande av namnsdagar än födelsedagar, vilket ansågs hedniskt.

Den första enhetliga, officiella namnlängden gavs ut 1749 av Kungliga Vetenskapsakademien, som hade fått ensamrätt på almanackor två år tidigare. Flera profana namn tillkom, först från kungahuset.

Nuvarande namnlängd från 2001 är utformad av Svenska Akademinen och ska gälla i 15 år, till nästa genomgång. (Uppgifterna är från Wikipedia).

Även Katja har namnsdag i dag. Grattis!

Dekontaminering

Det har hänt igen: Pälsängerpanik. Fast det var en pälsänger i soffan hemma hos min boyfriend den här gången.

Gemensam nämnare är att vi bägge gånger hade haft polare på besök, som suttit i soffan. Så vi misstänker starkt att renhållningshjonen, (deras plats i den ekologiska kedjan enligt Anticimex), har följt med i kompisars kläder.

Vad göra?

Plocka fram galonkläderna och köra med dekontaminering nästa gång?

Manliga rakhyvlar

Den här rabattchecken var så skojig att jag var tvungen att plocka med mig den från affären.

Jag undrar: är rakhyvlarna av hankön, eller bara väldigt macho?

Är det bara jag?

En reklam som går på tv nu, för schampot Head & Shoulders:

En smart, cool kille använder sitt hår som vapen i jakten på kvinns - olika frisyrer för olika typer av villebråd. (Den svenska versionen är förkortad).

Reklamfilmen avslutar med den busige killens personliga favorit "morgonrufs", när han ligger i sängen med en snygg tjej bredvid sig.

"Morgonrufs"... Är det bara jag, eller menar de egentligen "kn---rufs"?

Bra film:

"District 9"

Strandsatta utomjordingar bor under eländiga förhållanden i kåkstäder i Sydafrika. En film om människors ondska och girighet.

Den var faktiskt lite jobbig att se, för trots att filmen innehåller vissa skratt så sitter man med en klump i magen hela tiden, inte bara för att den är spännande. Och man tänker: "Är människor verkligen så här hemska?"

Filmen må handla om aliens, men känns smärtsamt realistisk och aktuell.

Apropå byxor...

Jag funderar starkt på att skaffa särskilda löparkläder.

För frågan är:

Se ut som en tönt i mina gamla, pösiga träningskläder när jag springer.

Eller:

Känna mig som en tönt i löpartajts och kort j-a jacka?!

Norrland i stan

Favvoplagget har på sista tiden varit mina överdragsbyxor(!) Jomänvisst...
De som jag har på mig på vintern uppe i Norrland. För även om jag skulle få plats med långkalsonger under mina jeans, så skulle man ändå frysa. Alltså drar man på sig överdragsbyxor.

Jag "återupptäckte" dem när jag började dra dem över träningskläderna när jag skulle gå till gymmet. Och de är ju så grymt bekväma att jag bara fortsatte använda dem.

Precis som i Norrland.

(Jag intalar mig att det är för att jag ser så sportig ut som folk stirrar).

Och bara för nån dag sen kom en epa-traktor körande när jag skulle korsa Vanadisvägen.

What the?! Är jag i Övertorneå, eller?!

(En epa-traktor, eller A-traktor, är en kapad bil med spärrade växlar. Populär bland uttråkade ungdomar som vill känna sig vuxna, då den får köras redan vid 16 års ålder.)

Vattensäng

Här ligger jag och min bf och flyter i havet framför hotellet i Illetes, en bit väster om Palma. (Har äntligen fått lite bilder från Mallis.)

Jag lånade hans simglasögon och fick en smärre chock när jag tittade under vattnet - det vimlade av fiskar ÖVERALLT! Och de nyfikna rackarna är närgångna också.

Åh, vad jag längtar efter att få dyka!

Pillermåltidsfantasier

Ibland känns det jobbigt att laga mat och äta, men den här peston går jättesnabbt att göra och är supergod:

För två matglada personer.

Mixa cirka sex stora soltorkade tomater, ungefär lika många valnötter, några kuber parmesan, 3 klyftor vitlök och en hel röd chili. Droppa i olivolja så mycket som behövs för att få en krämig konsistens.

Till pasta.

Minns ni den här?

Jag blev påverkad av nån reklam på tv och var tvungen att kolla på den igen.

Pigga partypinglor

Bilderna har syrran tagit. Jag citerar:

More drinks to da people!

Bra musik!

Damian Marley - det enda jag har lyssnat på i några dagar nu.



Musik man blir glad av, i hela kroppen!



Japp, "Bobban" är hans pappa.

Bägge låtar är från albumet "Welcome to Jamrock" från 2005.

Bjuda på fest

Därför ångrar jag mig alltid:

Man skickar ut inbjudan, och av dem som svarar kan inte hälften.

Dagen är inne för partajet, och det är bara att invänta mejl, sms eller telefonsamtal (eller all of the above, som i går) från folk som bangar. (Kanske var det inte så smart med fest i influensatider.)

En no-show hade vi i går också, och DET är faktiskt första gången. Kan vara en ålders-senilitets-lathetsgrej??

Det är lätt att bli nedslagen, men det är så klart bara att gilla läget, för det är ju så det är.


Därför ångrar jag mig aldrig:

För till syvende och sist blir det alltid kul ändå med dem som lyckas komma – partyeliten i kompiskretsen! Vi blev nio stycken.

Kanske lägger upp lite bilder på pigga partypinglor sen.

Ovan bardisk(bänken), eller vårt laboratorium i skapandet av bakteriedödande och vitaminrika drinkar för att bekämpa influensan:

God drink: Lika delar mandarinvodka och mosad kiwi. Fyll på med mousserande vin och smaksätt med sockerlag.

Quod Erat Demonstrandum

Pås-problem

Någonting bra med skräcken för baconsnuvan är att folk äntligen lär sig lite bacillvett: Som att inte nysa och hosta rakt ut i en fullsatt buss eller tunnelbanevagn, utan att göra det i armvecket, som att tvätta, och helst "sprita", händerna ofta och som att inte hålla på och pilla sig ögonen och näsan och sen på annat.

Men ett problem som jag har haft är öppning av plastpåsar i affären: Hur fasen får man upp de rackarna utan att slicka sig på fingret? Det har varit upprörda insändare i tidningarna där man klagar på folk som slickar sig på fingrarna när de ska öppna påsar, och jag erkänner - jag är en av de skyldiga.

Jag har försökt skrynkla till dem, för att få en öppning att jobba vidare på, men det funkar inget vidare - jag får panik och fingret får ändå en liten slick.

Men nu har jag fått lösningen: Man andas på "öppningsfingrarna" tumme och pekfinger, som då blir lätt fuktiga av imma. Det funkar faktiskt!


Världsfreden nästa!

Vad tyckte jag om Halmstad?

(Första visiten i min boyfriends hemstad?)

Platt.

Att cykla Prins Bertils stig längs med vattnet till Tylösand var höjdpunkten.

Vädret var perfekt - vindstilla och inte särskilt kallt. De skiftande molnen på himlen borgade för vackert ljus och vidunderliga färger, (vilket inte riktigt framkommer på fotot).

Och Tylösand må vara packat till sista kvadratdecimetern på sommaren, men nu var det underbart öde:

På Per Gessles Hotel Tylösand beskådade vi alla hans guldskivor och -kassetter(!), samt även hans refuseringsbrev från diverse skivbolag. Nice touch!

Där finns även en massa nutidskonst att beundra, och köpa om man känner för det, av skandinaviska och internationella konstnärer. Men det var inte särskilt mycket som föll mig i smaken. Och D Y R T var det.

Dock hade två ställen som jag sett fram emot att besöka stängt: Tropikcentrum, med exotiska djur, och Ostboden, med ljuvliga ostar till fantastiska priser och världens coolaste tant som ägare. Trots ringlande kö kunde hon bara gå därifrån och rasta hundarna i en halvtimme.

Men jag fick se maneter, två sjöstjärnor, ejdrar och en massa annat, så jag är nöjd!

När man har tråkigt...

...kan man anmäla sig till en kurs. Och/eller bjuda på fest.

Så nu börjar jag en kurs i akrylmålning på torsdag och ska ha tjejfest i helgen.

Jag påminde min boyfriend om festen:

- Så då ska du laga en massa god mat?

-Nä! fnyste jag. - Vi ska bara supa.

Det tyckte han var jätteroligt. Men jag menade förstås: "dricka goda drinkar".

(Om jag har missat att bjuda någon som vill komma, är det bara att höra av sig!)

En dag i Köpenhamn (i fredags)

Mätt och belåten efter lunch på Wagamama, Tietgensgade 20 vid Tivoli, med fräsch asiatisk mat. Det är en restaurangkedja som finns över hela världen, som jag tidigare har besökt i London och Dublin.

Vettskrämd och illa till mods på Pusher Street i Christiania, fristaden för "alternativa livsstilar", och enligt Wikipedia Köpenhamns näst största turistattraktion. Det var långt ifrån den gröna stugidyllen som jag förväntade mig efter att ha sett bilderna i turistbroschyren. Huvva! Det är verkligen en parallell verklighet, med en helt annan stämning. Jag trodde att det var stenar och kristaller som de sålde från vissa stånd. Det var det inte.

Kanske var det så mycket folk där för att det var fredag. Det bara vällde in hålögda och luggslitna människor, och mest ungdomar. De hade väl slutat skolan för dagen.

Hundarna som sprang lösa verkade däremot må väldigt bra - lugna och fina, småhundar som stora kamphundar med nithalsband, vars snaggade, huvjackeklädda ägare stod och skakade hand med varandra. Stora skyltar överallt med överkryssade kameror.

Jag ville ändå ta en kaffe för att kunna stå och glo ett tag på det fascinerande skådespelet, även om de flesta med kaffemuggar hade en öl- eller vinflaska i andra handen, men min boyfriend vägrade.

Först flera kvarter därifrån, när folkströmmen mot Christiania tunnats ut, började vi slappna av.

(Christianias inofficiella flagga.)

Uppiggad efter en koffeinkick och vilostund på mysiga Royal Copenhagen café, vid Ströget.

Snabbt trött igen och lite less, men ändå knatandes längs med Ströget. Det finns faktiskt några affärer som vi inte har i Sverige.

Nöjd att äntligen få pimpla lite Grön Tuborg på rökiga Her er ro pub, inte så långt från Wagamama. Cirkeln var sluten. Till och med på toaletten fanns en askkopp i väggen. Det var länge sen man såg en sån. Det här var enda stället utan en enda svensk.

Sen var det dags att åka ut till Kastrup, shoppa bl.a L'Occitanes jättebra handkräm på Tax-free och flyga hem med Norwegian.

En bra dag!

Halloween-snuvad

Har sett fram emot alla goda rätter jag skulle göra på pumpa, men när jag i dag skulle införskaffa en så finns det inte en pumpajävel att få tag i.

Besvikelse...!

Kanske har det funnits hela veckan att köpa i affärerna, men förra veckan fanns det då inte heller. Jag funderade till och med på att sno med mig en tillgänglig pumpadekoration på väg hem från pumpajakten, men inte heller en sån fanns i sikte i mina nejder.

Hmph...

Det får väl bli godis till middag.

Årets sista dopp?

Jag har upptäckt kallbadhus! I går badade vi i det sju grader kalla havet, från Båstads kallbadhus.

Himla nice! Jag var osäker på om jag skulle fixa det, men det slutade med tre dopp, inklusive huvud, och totalt fyra simtag. Faktiskt blev det tre dopp för oss alla; mig, min boyfriend och hans päron. Och vi var alla rörande överens om att det var så uppfriskande, välgörande och avslappnande att det här borde man göra mycket oftare. Helst några gånger i veckan.

Tilläggas bör att där även finns en uppvärmd bassäng utomhus, och bastu förstås, med jättefin utsikt ut över havet och Halmstad långt borta på andra sidan bukten, så att man kan preparera sig ordentligt inför kallbadet.

Efteråt satt vi i relaxavdelningen och fyllde på vätskeförråden både länge och väl, för vi orkade inte resa oss upp. Och ägaren till Hotel Skansen, som var där med ägaren till på sommaren kändistäta Pepés Bodega, bjöd chevalereskt på iskall öl. Men bara karlarna i sällskapet, för de hade bondat i bastun.

Peace (eller Mvh 2)

Jag må bli upprörd över avslutningsfrasförkortningen "Mvh" ibland, för att jag tycker att det är för formellt och slött, men en ung person i min närhet blev upprörd över avslutningsfrasen "Peace" som en lite äldre tjej använt i ett blogginlägg:

"Inte skriver man väl 'peace' när man är över 40 år?" sa hon konspiratoriskt.

Det tycker jag däremot är hey-okey, och min reaktion var kanske inte den snällaste:

"Vänta bara tills du blir 43. Du kommer fortfarande att känna dig som 23 och kan bara inte förstå varför folk behandlar dig som en tant. Och tänk sen när man är 83 och känner likadant."

Hon blev lite chockad, tösebarnet.


Men det är lätt att vara efterklok, om man så säger.

Mvh

Oj, oj, oj... Jag fick mina fiskar varma, när jag påpekade för min boyfriend att man inte grattar någon på födelsedagen och avslutar med "Mvh". (Vilket han alltså hade gjort).

Han försökte ju bara vara trevlig, menade han.

Men själv kan jag bli förnärmad om någon avslutar sina mejl eller sms till mig med "Mvh". Och det inkluderar folk som jag har en jobbrelation med. Det känns som "talk to the hand" för mig. Och särskilt förkortningen.

Är det bara jag som tycker så? Vad säger Ribbing om det här, månne?

Dante

Nej, inte Dante Alighieri, utan Dante nere på Norra länken-bygget vid Norrtull. Han är en av gubbsen i reflexväst och gul hjälm. Jag stötte precis på honom på tillbakavägen från Hagaparken, men stannade inte för att prata. Han är så übersocial att jag aldrig skulle komma därifrån, och jag hade bråttom hem.

Om jag minns rätt kommer han från Österrike men jobbar åt ett tyskt företag som gör vägtunnlar. Han reser runt i världen på olika projekt och tjänar bra med stålar. Faktiskt funderar han på att köpa en ö i Stockholms skärgård.

Hur har jag lärt känna Dante?

Förra sommaren stod jag och min boyfriend och glodde nyfiket på det inhägnade byggområdet, som såg ut som om man höll på att kolonisera en planet. Dante vinkade in oss förbi avspärrningarna och guidade oss runt på området. Han frågade vad vi ville se, och jag passade SJÄLVKLART på att säga att jag ville åka upp i förarhytten på en byggkran - för det har jag alltid velat göra.

Han föste oss resolut i riktning mot närmaste byggkran.

Pirr i magen... Ska han verkligen låta oss åka upp? Min boyfriend blir nervös: "Nämen, är det här verkligen så säkert?"

Vi fick inte åka upp till förarhytten, men däremot hissade de upp oss i en metallkorg. Och det var riktigt läskigt - högt och vingligt. Men vilken utsikt! Och SÅÅ COOLT!

Och sen bjöd han oss på fika.

Gubbajävel

En s.k. gubbajävel är precis vad det låter som: en jobbig jävla gubbe. En annan ofta förekommande term är "gubbslem".

De tar plats och breder ut sig t. ex. i tunnelbanan eller på bussen. Med bresande ben inkräktar de även på platsen bredvid, så att man själv får sitta och knipa ihop benen eller åbäka dem åt sidan. Eller så tar de för givet att armstödet som man delar med dem i biosalongen eller på flyget är helt och hållet deras.

Här tycker man ju att man bara bresar tillbaka, men dessvärre tycks det som om de gillar kroppskontakt.

Även i trafiken tar de plats, och kör exempelvis ut rätt framför en så att man måste bromsa in, t.o.m. i rondeller.

Faktiskt så är jag avundsjuk på hur gubbajävlar så självsäkert kan vara i vägen och totalt strunta i andras irritation. Jag önskar att jag kunde vara mer sån själv!

Förresten så har visst "gubbslem" även en annan betydelse:

(Gonyostomum semen) är en vanligt förekommande encellig alg som förekommer i sjöar världen över. Namnet kommer av att algcellen innehåller slembehållare som exploderar om cellen utsätts för värme eller beröring.

Från Wikipedia

I rest my case...

Nostalgitripp (5)

Är i Luleå för mammas supriseparty. Allting hemma där man växte upp är i och för sig en nostalgitripp, men ur en garderob plockade mamma fram en midnattsblå sammetsjacka:

- Den här är ju så fin. Är det ingen som vill ha den här?
(De sparar på allting.)

Jackan är jättefin - jag köpte den i New York i slutet på 80-talet - tills man provar den:

Då ser man ut som en amerikansk fotbollsspelare i full skyddsmundering.

Holy moly...!

Hur har man kunnat tycka att det här är snyggt?

Halmis, here I come!

Jag är så glad! Äntligen ska jag få följa med min boyfriend till hans hemstad: Halmstad.

Det ska bli så roligt att få åka till västkusten. Mycket exotiskt för en norrlänning boende i Stockholm, som inte har någon anknytning dit och inte har varit ditåt på...jättejättelänge.

Äntligen!

Men skumt att det är billigare att flyga dit, (Ängelholm), än att åka tåg. Och lika skumt att det är ännu billigare att flyga hundra mil norrut, till Luleå.

Jag vill uppgradera...

...mitt boende.

Blev återigen påmind om det när jag klockan tolv i går natt fick gå och säga åt grannen snett ovanför mig att sänka volymen på festandet, så det gick att sova. De sänkte musiken men givetvis inte det primitiva fyllesnacket, så det gick ändå inte att sova.

Åh, vad skönt det vore att slippa grannar vägg i vägg. Nej, det är verkligen dags att uppgradera boendet:

Rum hos päronen - studentrum i korridor - egen studentlägenhet - lägenhet i andra hand - lägenhet i första hand - bostadsrätt - och nu vill jag bo i ett eget HUS. Med en egen trädgård.

Vilken frihet. Jag längtar...

Svampfiasko

Jag är fan "plocka svamp"-handikappad. Jag ser dem inte! Inte ens när jag har glasögon på mig. Eller så fungerar inte min inre svamp-slagruta, och jag ser dem inte för att det helt enkelt inte finns svamp just där jag går i skogen.

"Det är omöjligt. Här finns trattkantareller överallt", hävdade mina svamp-medplockare på senaste trippen och dinglade med korgarna överfulla av svamp. Att jämföra med min påse, där inte ens botten var täckt.

De förbarmade sig över mig och pekade ut några ställen så att jag inte var helt tomhänt när jag kom hem, och tröstade mig med att det tar tid att få sina "svamp-ögon".

Och så har jag lärt mig att man kan smula ner lite torkad svamp i maten, som krydda.

Utseende-lotteriet

Förra veckan råkade jag på en familj där mamman och pappan var jättesnygga, och deras två barn konstigt nog rätt fula, faktiskt. Så här får man inte säga, trots att man kanske inte kan låta bli att göra obserationen och tänka tanken.

Det genetiska lotteriet kan ha omvänd utgång också: Jag minns en tjej på gymnasiet - hon och hennes två syskon var alla extremt vackra, och deras föräldrar...var det INTE. Alla undrade hur det hade gått till.

Jag skäms lite när jag tänker så här, för vem är jag att döma?

Men då har jag både tröst och boktips:

"Göra gott" av norska Trude Marstein. En absolut genialisk och insiktsfull roman där man får följa tankarna hos över hundra invånare i en liten stad över en helg, medan berättelsen flyttar mellan personerna när de möts. Och det jag slogs av var att det första som alla tänker när de möter någon är ett konstaterande av dennes utseende och ålder.

Och det är nog så. Automatiskt och mer eller mindre omedvetet.

Sen är det det där med att "inte döma hunden efter håren".

Lunch

Genom att ta med lunch till jobbet fyra av fem dagar förra veckan sparade jag flera hundra kronor. Antingen är lunch på stan rätt dyrt, eller så får man helt enkelt inte så mycket mat.

Annat var det på Mallis:

Vi skulle äta sen lunch (för oss, normal tid för dem), i Binissalem, i vindistriktet.

Vi fick vin, vatten och läsk, typ sockerdricka till bordet, och servitrisen tog våra beställningar. Vi hade fyra alternativ att välja bland, och alla valde någon typ av soppa. Servitrisen kom med grytorna ut till bordet och slevade upp så mycket som vi ville ha. Det var jättegott!

Efteråt tog hon bort tallrikarna och frågade vad vi ville ha "Para el segundo?" Alla satt med nollställda ansikten och fattade ingenting...tills vi insåg att det även ingick en varmrätt i lunchen(!) Återigen kunde vi välja mellan fyra olika rätter.

Och efter det valde vi mellan fyra olika efterrätter.

Och på det kaffe.

För 85 kr per person!

Vilken morgon

Först rusar jag ner i tvättstugan och sätter på maskinerna. Och glömmer en massa tvätt.

Sen lyckas jag drämma kylskåpsdörren hårt i huvudet, genom att öppna den i stället för frysdörren, som alltså är under själva kylskåpet.

Aj! Det tyckte min boyfriend var hysteriskt roligt.

När jag kommer upp med tvätten som jag har lyckats tvätta upptäcker jag att jag även glömt mina hemska menstrosor som hänger kvar på badkaret, där de har hängt ett tag. Detta är beklagligt, för i går var det gubbar här och spolade avloppen. I kök och badrum.

Jag undrar om bilden av dem har fastnat på deras näthinnor för evig framtid...

Nu måste jag rusa. Ha en bra dag!

Flykt

Vi fick blodad tand efter uppbrottet från vardagen med Mallåkra-resan och tänker bara på möjliga resor nu:

*Tillbaka till Mallis? Det är jättebilligt nu med både flyg och hotell.

*Åka till Portugal och hälsa på polaren som pluggar portugisiska där någon vecka till? (Varför är det så dyrt att åka just till Portugal??)

*Har börjat fundera på löparresa till Bad Gastein i Österrike, som polaren Ingmarie håller på att sätta ihop. Det är ett resealternativ som jag aldrig har haft en tanke på, men som jag nu faktiskt är sugen på att prova på.

*Hyra ut lägenheten och dra utomlands några månader, och jobba som husvakt? Kanske sunny Australia, mo'n?

Tills vidare har vi skapat vår egen lilla tillflyktsort hemma i lägenheten genom att släpa madrassen till vardagsrummet framför tv:n, så vi kan ligga och vräka oss där i all slapphet. Mycket avslappnande för kropp och själ, men rekommenderas endast för kortvarigt bruk för att undvika tillvänjning.

När kan vi åka tillbaka?

Så fort man kommer hem börjar näsan rinna, knäet värka, huden flagna och stressen komma krypande igen.

Nu kollar vi på plejs på fina Mallorca.

Detta fina semesterhus i Camp de Mar vore inte så pjåkigt, för cirka fyra mille. För det är inte billigt här, precis. Men uppgivna priser i mäklarannonserna är visst extremt prutbara.

Tre timmars flygresa, så kan man sitta med ett glas vin i handen och njuta av behaglig temperatur och vackra omgivningar.

Hmm...