Man skickar ut inbjudan, och av dem som svarar kan inte hälften.
Dagen är inne för partajet, och det är bara att invänta mejl, sms eller telefonsamtal (eller all of the above, som i går) från folk som bangar. (Kanske var det inte så smart med fest i influensatider.)
En no-show hade vi i går också, och DET är faktiskt första gången. Kan vara en ålders-senilitets-lathetsgrej??
Det är lätt att bli nedslagen, men det är så klart bara att gilla läget, för det är ju så det är.
Därför ångrar jag mig aldrig:
För till syvende och sist blir det alltid kul ändå med dem som lyckas komma – partyeliten i kompiskretsen! Vi blev nio stycken.
Kanske lägger upp lite bilder på pigga partypinglor sen.
Ovan bardisk(bänken), eller vårt laboratorium i skapandet av bakteriedödande och vitaminrika drinkar för att bekämpa influensan:
God drink: Lika delar mandarinvodka och mosad kiwi. Fyll på med mousserande vin och smaksätt med sockerlag.
Quod Erat Demonstrandum
F´låt...:-(
SvaraRadera:-) Man har faktiskt rätt att tacka nej till en inbjudan.
SvaraRaderaKänner igen kännslan, har bjudit på fest nu och intresset är rätt svagt. Nästan deppigt att kolla mailen... Hoppas att det bättre när jag skickat ut en andra inbjudan, med lite mer info.
SvaraRadera