Halloween-snuvad

Har sett fram emot alla goda rätter jag skulle göra på pumpa, men när jag i dag skulle införskaffa en så finns det inte en pumpajävel att få tag i.

Besvikelse...!

Kanske har det funnits hela veckan att köpa i affärerna, men förra veckan fanns det då inte heller. Jag funderade till och med på att sno med mig en tillgänglig pumpadekoration på väg hem från pumpajakten, men inte heller en sån fanns i sikte i mina nejder.

Hmph...

Det får väl bli godis till middag.

Årets sista dopp?

Jag har upptäckt kallbadhus! I går badade vi i det sju grader kalla havet, från Båstads kallbadhus.

Himla nice! Jag var osäker på om jag skulle fixa det, men det slutade med tre dopp, inklusive huvud, och totalt fyra simtag. Faktiskt blev det tre dopp för oss alla; mig, min boyfriend och hans päron. Och vi var alla rörande överens om att det var så uppfriskande, välgörande och avslappnande att det här borde man göra mycket oftare. Helst några gånger i veckan.

Tilläggas bör att där även finns en uppvärmd bassäng utomhus, och bastu förstås, med jättefin utsikt ut över havet och Halmstad långt borta på andra sidan bukten, så att man kan preparera sig ordentligt inför kallbadet.

Efteråt satt vi i relaxavdelningen och fyllde på vätskeförråden både länge och väl, för vi orkade inte resa oss upp. Och ägaren till Hotel Skansen, som var där med ägaren till på sommaren kändistäta Pepés Bodega, bjöd chevalereskt på iskall öl. Men bara karlarna i sällskapet, för de hade bondat i bastun.

Peace (eller Mvh 2)

Jag må bli upprörd över avslutningsfrasförkortningen "Mvh" ibland, för att jag tycker att det är för formellt och slött, men en ung person i min närhet blev upprörd över avslutningsfrasen "Peace" som en lite äldre tjej använt i ett blogginlägg:

"Inte skriver man väl 'peace' när man är över 40 år?" sa hon konspiratoriskt.

Det tycker jag däremot är hey-okey, och min reaktion var kanske inte den snällaste:

"Vänta bara tills du blir 43. Du kommer fortfarande att känna dig som 23 och kan bara inte förstå varför folk behandlar dig som en tant. Och tänk sen när man är 83 och känner likadant."

Hon blev lite chockad, tösebarnet.


Men det är lätt att vara efterklok, om man så säger.

Mvh

Oj, oj, oj... Jag fick mina fiskar varma, när jag påpekade för min boyfriend att man inte grattar någon på födelsedagen och avslutar med "Mvh". (Vilket han alltså hade gjort).

Han försökte ju bara vara trevlig, menade han.

Men själv kan jag bli förnärmad om någon avslutar sina mejl eller sms till mig med "Mvh". Och det inkluderar folk som jag har en jobbrelation med. Det känns som "talk to the hand" för mig. Och särskilt förkortningen.

Är det bara jag som tycker så? Vad säger Ribbing om det här, månne?

Dante

Nej, inte Dante Alighieri, utan Dante nere på Norra länken-bygget vid Norrtull. Han är en av gubbsen i reflexväst och gul hjälm. Jag stötte precis på honom på tillbakavägen från Hagaparken, men stannade inte för att prata. Han är så übersocial att jag aldrig skulle komma därifrån, och jag hade bråttom hem.

Om jag minns rätt kommer han från Österrike men jobbar åt ett tyskt företag som gör vägtunnlar. Han reser runt i världen på olika projekt och tjänar bra med stålar. Faktiskt funderar han på att köpa en ö i Stockholms skärgård.

Hur har jag lärt känna Dante?

Förra sommaren stod jag och min boyfriend och glodde nyfiket på det inhägnade byggområdet, som såg ut som om man höll på att kolonisera en planet. Dante vinkade in oss förbi avspärrningarna och guidade oss runt på området. Han frågade vad vi ville se, och jag passade SJÄLVKLART på att säga att jag ville åka upp i förarhytten på en byggkran - för det har jag alltid velat göra.

Han föste oss resolut i riktning mot närmaste byggkran.

Pirr i magen... Ska han verkligen låta oss åka upp? Min boyfriend blir nervös: "Nämen, är det här verkligen så säkert?"

Vi fick inte åka upp till förarhytten, men däremot hissade de upp oss i en metallkorg. Och det var riktigt läskigt - högt och vingligt. Men vilken utsikt! Och SÅÅ COOLT!

Och sen bjöd han oss på fika.

Gubbajävel

En s.k. gubbajävel är precis vad det låter som: en jobbig jävla gubbe. En annan ofta förekommande term är "gubbslem".

De tar plats och breder ut sig t. ex. i tunnelbanan eller på bussen. Med bresande ben inkräktar de även på platsen bredvid, så att man själv får sitta och knipa ihop benen eller åbäka dem åt sidan. Eller så tar de för givet att armstödet som man delar med dem i biosalongen eller på flyget är helt och hållet deras.

Här tycker man ju att man bara bresar tillbaka, men dessvärre tycks det som om de gillar kroppskontakt.

Även i trafiken tar de plats, och kör exempelvis ut rätt framför en så att man måste bromsa in, t.o.m. i rondeller.

Faktiskt så är jag avundsjuk på hur gubbajävlar så självsäkert kan vara i vägen och totalt strunta i andras irritation. Jag önskar att jag kunde vara mer sån själv!

Förresten så har visst "gubbslem" även en annan betydelse:

(Gonyostomum semen) är en vanligt förekommande encellig alg som förekommer i sjöar världen över. Namnet kommer av att algcellen innehåller slembehållare som exploderar om cellen utsätts för värme eller beröring.

Från Wikipedia

I rest my case...

Nostalgitripp (5)

Är i Luleå för mammas supriseparty. Allting hemma där man växte upp är i och för sig en nostalgitripp, men ur en garderob plockade mamma fram en midnattsblå sammetsjacka:

- Den här är ju så fin. Är det ingen som vill ha den här?
(De sparar på allting.)

Jackan är jättefin - jag köpte den i New York i slutet på 80-talet - tills man provar den:

Då ser man ut som en amerikansk fotbollsspelare i full skyddsmundering.

Holy moly...!

Hur har man kunnat tycka att det här är snyggt?

Halmis, here I come!

Jag är så glad! Äntligen ska jag få följa med min boyfriend till hans hemstad: Halmstad.

Det ska bli så roligt att få åka till västkusten. Mycket exotiskt för en norrlänning boende i Stockholm, som inte har någon anknytning dit och inte har varit ditåt på...jättejättelänge.

Äntligen!

Men skumt att det är billigare att flyga dit, (Ängelholm), än att åka tåg. Och lika skumt att det är ännu billigare att flyga hundra mil norrut, till Luleå.

Jag vill uppgradera...

...mitt boende.

Blev återigen påmind om det när jag klockan tolv i går natt fick gå och säga åt grannen snett ovanför mig att sänka volymen på festandet, så det gick att sova. De sänkte musiken men givetvis inte det primitiva fyllesnacket, så det gick ändå inte att sova.

Åh, vad skönt det vore att slippa grannar vägg i vägg. Nej, det är verkligen dags att uppgradera boendet:

Rum hos päronen - studentrum i korridor - egen studentlägenhet - lägenhet i andra hand - lägenhet i första hand - bostadsrätt - och nu vill jag bo i ett eget HUS. Med en egen trädgård.

Vilken frihet. Jag längtar...

Svampfiasko

Jag är fan "plocka svamp"-handikappad. Jag ser dem inte! Inte ens när jag har glasögon på mig. Eller så fungerar inte min inre svamp-slagruta, och jag ser dem inte för att det helt enkelt inte finns svamp just där jag går i skogen.

"Det är omöjligt. Här finns trattkantareller överallt", hävdade mina svamp-medplockare på senaste trippen och dinglade med korgarna överfulla av svamp. Att jämföra med min påse, där inte ens botten var täckt.

De förbarmade sig över mig och pekade ut några ställen så att jag inte var helt tomhänt när jag kom hem, och tröstade mig med att det tar tid att få sina "svamp-ögon".

Och så har jag lärt mig att man kan smula ner lite torkad svamp i maten, som krydda.

Utseende-lotteriet

Förra veckan råkade jag på en familj där mamman och pappan var jättesnygga, och deras två barn konstigt nog rätt fula, faktiskt. Så här får man inte säga, trots att man kanske inte kan låta bli att göra obserationen och tänka tanken.

Det genetiska lotteriet kan ha omvänd utgång också: Jag minns en tjej på gymnasiet - hon och hennes två syskon var alla extremt vackra, och deras föräldrar...var det INTE. Alla undrade hur det hade gått till.

Jag skäms lite när jag tänker så här, för vem är jag att döma?

Men då har jag både tröst och boktips:

"Göra gott" av norska Trude Marstein. En absolut genialisk och insiktsfull roman där man får följa tankarna hos över hundra invånare i en liten stad över en helg, medan berättelsen flyttar mellan personerna när de möts. Och det jag slogs av var att det första som alla tänker när de möter någon är ett konstaterande av dennes utseende och ålder.

Och det är nog så. Automatiskt och mer eller mindre omedvetet.

Sen är det det där med att "inte döma hunden efter håren".

Lunch

Genom att ta med lunch till jobbet fyra av fem dagar förra veckan sparade jag flera hundra kronor. Antingen är lunch på stan rätt dyrt, eller så får man helt enkelt inte så mycket mat.

Annat var det på Mallis:

Vi skulle äta sen lunch (för oss, normal tid för dem), i Binissalem, i vindistriktet.

Vi fick vin, vatten och läsk, typ sockerdricka till bordet, och servitrisen tog våra beställningar. Vi hade fyra alternativ att välja bland, och alla valde någon typ av soppa. Servitrisen kom med grytorna ut till bordet och slevade upp så mycket som vi ville ha. Det var jättegott!

Efteråt tog hon bort tallrikarna och frågade vad vi ville ha "Para el segundo?" Alla satt med nollställda ansikten och fattade ingenting...tills vi insåg att det även ingick en varmrätt i lunchen(!) Återigen kunde vi välja mellan fyra olika rätter.

Och efter det valde vi mellan fyra olika efterrätter.

Och på det kaffe.

För 85 kr per person!

Vilken morgon

Först rusar jag ner i tvättstugan och sätter på maskinerna. Och glömmer en massa tvätt.

Sen lyckas jag drämma kylskåpsdörren hårt i huvudet, genom att öppna den i stället för frysdörren, som alltså är under själva kylskåpet.

Aj! Det tyckte min boyfriend var hysteriskt roligt.

När jag kommer upp med tvätten som jag har lyckats tvätta upptäcker jag att jag även glömt mina hemska menstrosor som hänger kvar på badkaret, där de har hängt ett tag. Detta är beklagligt, för i går var det gubbar här och spolade avloppen. I kök och badrum.

Jag undrar om bilden av dem har fastnat på deras näthinnor för evig framtid...

Nu måste jag rusa. Ha en bra dag!

Flykt

Vi fick blodad tand efter uppbrottet från vardagen med Mallåkra-resan och tänker bara på möjliga resor nu:

*Tillbaka till Mallis? Det är jättebilligt nu med både flyg och hotell.

*Åka till Portugal och hälsa på polaren som pluggar portugisiska där någon vecka till? (Varför är det så dyrt att åka just till Portugal??)

*Har börjat fundera på löparresa till Bad Gastein i Österrike, som polaren Ingmarie håller på att sätta ihop. Det är ett resealternativ som jag aldrig har haft en tanke på, men som jag nu faktiskt är sugen på att prova på.

*Hyra ut lägenheten och dra utomlands några månader, och jobba som husvakt? Kanske sunny Australia, mo'n?

Tills vidare har vi skapat vår egen lilla tillflyktsort hemma i lägenheten genom att släpa madrassen till vardagsrummet framför tv:n, så vi kan ligga och vräka oss där i all slapphet. Mycket avslappnande för kropp och själ, men rekommenderas endast för kortvarigt bruk för att undvika tillvänjning.

När kan vi åka tillbaka?

Så fort man kommer hem börjar näsan rinna, knäet värka, huden flagna och stressen komma krypande igen.

Nu kollar vi på plejs på fina Mallorca.

Detta fina semesterhus i Camp de Mar vore inte så pjåkigt, för cirka fyra mille. För det är inte billigt här, precis. Men uppgivna priser i mäklarannonserna är visst extremt prutbara.

Tre timmars flygresa, så kan man sitta med ett glas vin i handen och njuta av behaglig temperatur och vackra omgivningar.

Hmm...