Barslig

Först efter två veckors norrlandsvistelse fick jag till stånd lite skidåkning. Antingen har det snöat för mycket, varit för kallt eller så har jag varit...indisponibel. (Har precis läst "The Secret" och försöker att bara tänka och tala i positiva termer).

Men igår tog jag mig äntligen ut i ett elljusspår för lite najs skidåkning, även om det var rätt kallt: - 18 grader.

Mamma och pappa:
- Nej, inte kan du åka nu! Det är alldeles för kallt!

Catarina, 12 år:
- Jo!! Nu SKA jag ut och åka skidor!!! Annars kommer det säkert inte att bli av alls! Ni är alltid så negativa!

Suck... Ska man aldrig sluta upp med att regrediera när man är med päronen? Det är pinigt, och man känner ju sig så barslig, men det bara kommer.

Men om man skulle ha barn - DÅ blir man väl ändå vuxen?

Observationer: julvistelse i Luleå

• Inte en enda spark har jag sett ännu, men ovanligt många cyklar, köld och snöyra till trots. Det är så oväntat för mig att jag redan hållit på att bli påcyklad två gånger.

• Morgontidningen Norrbottens-Kurirens kultur- och sportbilaga har haft likadan förstasida i flera dagar nu: människor som hoppar efter en orange boll. Tror jag. Alla sportbilder ser likadana ut i mina ögon.

• Julkonserterna här är inte att jämföra i maffighet med dem i Stockholm. Åtminstone inte uppsättningen av Juloratoriet i Gammelstads kyrka som jag var på. Synd, för den mäktiga stämningen infinner sig inte riktigt då.
  
  

Lite julpyssel: rebus

- e +

- k +

- st +

+
- ver + T ++

- band +

- el ?

Till tomten

Min julklappsönskelista, förutom så klart fred på jorden, slut på miljöförstöring och lidande för allt levande...

Träningsgrejor:

Dubbskor

Långärmad träningströja med krage

Löpartajts

Löparjacka som går över arslet

Träningssockar

Flera långa träningstoppar

Terminskort på badhuset

Inredning:

Ny soffa

Nytt skrivbord

Ny säng... Nytt allt, faktiskt.

Och en diskmaskin.

Helst nytt boende.

Kläder och accessoarer

Stövletter

Tajtsbyxor

Fin blus

Trikåklänning

Fina smycken

Fin väska

Resväska man drar

Upplevelser

Resa
Spa-behandling

God middag

Teater

Fast egentligen, egentligen behöver jag ju inte ett skit!

Kulturkrock?

Pappa:

- Ska vi slå av värmen i dag mellan kl. 16 och 18?

Mamma:

- Nej! Är du inte klok?!

Jag:

- Varför det? Är det Earth Hour?

Pappa:

- Nej, men elen är så dyr då.

Mor vet bäst (2)

När jag är på vinterbesök hos päronen släpper inte mamma ut mig utan flera lager kläder, sockar och vantar, en übervarm mössa och femtioelva reflexer.

Men nu släppte hon faktiskt ut mig med bara tjugoelva reflexer. För jag fick nämligen även en blinkande lampa på mig. En sån som hundar brukar ha på halsbandet.

Gissa om jag kände mig som ett ufo.

Vinter

Det är eftermiddag. På gårdar och i husen syns tända adventsstjärnor och juleljus, som lysande punktmarkeringar i mörkret. Det värmer.

Lyfter man blicken blinkar stjärnor utspridda över hela den svarta himlen. Det är upplyftande.

För varje steg kan örat och ögat njuta av renheten i snöns knarrande och snökristallerna som gnistrar till.

Jag är påpälsad och fryser inte, men det biter härligt i kinderna. Det är minus 21 grader.

Det är vinter.

Vinglig som en...?

Ja, vad säger man?

"Rund under fötterna"...? Nej.

Jag googlar:

"Vinglig som en trebent stol."
"Vinglig som en drucken." (Så klart).
"Vinglig som en överkokt spaghetti."
"Vinglig som en älgtjur full på övermogna äpplen."
"Ranglig som en full giraff på rökheroin."

Mitt förslag: ´

Vinglig som en j-a amaryllis!

Varje år är det samma visa - den skjuter i höjden, börjar blomma och välter X antal gånger.

I år var det extra roligt: Jag hade ett flyg att passa och hade lite brådis.

SCHABRAAAK!

Jajamän. Andra gången, men denna gång välter blomman ner på golvet, och blöt jord sprättar över halva kökets golv, väggar och möbler.

Jag säger bara det: Vinglig som en j-a amaryllis.

Spargris i stället för julskinka

Julens bästa spartips?

Apropå att bada bastu...

...så verkar folk här i södra Sverige inte veta hur man gör.

Om jag sitter i bastun, (på översta laven så klart), och det kommer in nån, så sätter sig denna ofrånkomligen på andra sidan och längst ner.

Folk här verkar tro att man även i bastun ska sätta sig så långt ifrån varandra som möjligt, som på bussen eller i tunnelbanan. Men man ska ju så klart sätta sig högst upp, där det är som varmast! Och gärna kasta lite vatten på stenarna också, men det är ju bara att glömma här.

Tjuvlyssnat i bastun

Det är sällan nån annan än jag som bastar på gymmet, men i söndags var vi hela fyra personer i bastun samtidigt: en asiatisk tjej i baddräkt(!), och efter en stund ytterligare två damer som kanske var i 50-årsåldern.

De två sistnämnda förde en väldigt intressant konversation som jag ville stanna och lyssna på, men till sist var det inte skönt längre att sitta kvar i bastun.

Dock fick jag ut något väldigt tänkvärt av deras samtal. De hade nämligen varit på en återträff för deras gamla gymnasieklass och diskuterade hur olika folk hade åldrats:

- En del bara pratade på om sig själva och liksom rabblade upp allt som de har gjort, som om de läste upp sitt CV.

- Ja. Och jag fick stå och lyssna på nån som bara pratade om fotboll hela tiden. Tror han verkligen att alla gillar fotboll? Jag avskyr fotboll!

- Det var så intressant att se vilka som har åldrats med behag. Och då menar jag inte utseendemässigt. En del har liksom förädlats med åldern, medan andra bara har blivit mer insnöade, i sig själva.

Hmm...

Schysst jul

Jag besökte Den rättvisa julmarknaden i ABF-huset i dag, med planer - eller mer aningar, egentligen - att jag skulle shoppa lite julklappar. För hur kan man stå emot kombinationen marknad, hantverk, ekologiskt och rättvisemärkt?

Och det gick ju inte heller, för när man får information om vilka grupper av behövande som pengarna går till, samtidigt som man står och tittar på vad de har tillverkat, är det inte så mycket att diskutera. Det är bara att fundera över VAD man ska välja att köpa.

Men faktiskt så hittade jag många fina, billiga julklappar, och lärde mig nytt om diverse hjälporganisationer och försäljare av fair trade-produkter som jag inte visste fanns, och hur de jobbar.

Det är bara det att jag köpte så fina saker att jag kanske behåller dem själv i stället. Så givmild är jag.

Men förbannelse att jag missade vegomässan igen!

http://www.emosa.se/

http://www.sallyann.se/

http://www.gambiagrupperna.org/

http://www.casacanela.se/

Mina favvoskor på Mrs H

Men inte från min bästa sida!

Alla vi skulle göra en videosnutt om våra favoritskor i butiken. Jag var tredje person ut, och de andra filmerna hade visst blivit lite mörka, så jag instruerades att ställa mig ljust.

Resultatet: Belysningen är perfekt för att framhäva min skrynkliga panna, och få mig att se äldre ut.

Så nästa person som skulle filmas ställde sig givetvis i skuggan igen. Och där ska jag också stå, från och med nu.

Oj!

Vad många fina adventsljusstakar jag snubblade över.

Gissa vilken som är min.

Äsch, det är nog rätt uppenbart.

Första advent

Lågan flammar plötsligt upp när tändstickan börjar brinna. "Eldens mirakel", tänker Ella, och tänder med darrande hand det första ljuset i adventsljusstaken.

Den gamla mässingsljusstaken är fylld med gammal mossa, som smulas sönder allt mer för varje år. Under ligger en duk, broderad med rödbröstade domherrar varvat med röda julstjärnor. Det är det enda julpyntet i det gamla torpet, förutom elljusstaken i vardagsrummet. "Det är så mysigt och välkomnande att se den tänd i fönstret när man kommer körande i mörka skogen", hade hemsamariten Lena sagt i fjol. Men det var inte bara för hemsamariternas skull som hon hade letat sig halvt fördärvad efter den förbaskade staken. Julen har hon alltid tyckt om. Advent, luciatåg, alla ljus som lyser upp vintermörkret och den värme som följer med jultiden.

Klockan är fyra på eftermiddagen. Ella sitter vid köksbordet och begrundar det tända stearinljuset och tänker att hon måste tända lite lampor, för det har hunnit bli mörkt. Utomhus är det nästan helsvart, och trädens skuggor ändå svartare.

Plötsligt flämtar lågan till, som av ett vinddrag...