Till Mallis med mamma

För hon fyller 70. GRATTIS!

Den fina broschyren har Ulrica & Ulrika gjort.

Ny frisyr, del 3

Jag kammade noll. (Se "Ny frisyr, del 2")

När jag sa till min boyfriend att jag trodde att han skulle ge mig blommor eller nåt som plåster på såren möttes jag av två reaktioner: 1) Han blev chockad, för han tyckte inte att det var så allvarligt. 2) Han frågade om han skulle gå ut och köpa blommor åt mig.

Mäh... Killar...

Men jag blev faktiskt inte sur. Jag tänkte två saker: 1) Det är rätt egocentriskt att förvänta sig att andra ska bete sig som jag vill. 2) Jag kom ihåg en gång när jag träffade syrrans äldsta plastbarn, och jag såg att något var förändrat med hans utseende. Men vad? Så jag frågade om han hade permanentat håret. Det visade sig att han hade rakat bort ena ögonbrynet.

Ny frisyr, del 2

Sent i går kväll kom min boyfriend äntligen på att jag hade klippt mig. Vi snackar alltså 15-20 cm, PLUS att jag hade nämnt det så sent som samma morgon.

Under kvällen hade han faktiskt tittat lite konstigt på mig. Liksom eftertänksamt. Och flera gånger frågade han hur jag mådde, och om jag var sjuk.

Hmph...

Men hade hade faktiskt vett att skämmas. Frågan är om han har vett att gottgöra mig med en fin gest i kväll.

Ny frisyr

Och jag tänker återigen febrilt på att flytta från Stockholm.


Hur det nu kan komma sig.

Och min boyfriend har inte ens märkt att jag har klippt mig.

Ört-ro

Det är tydligen inte bara jag som saknar ett "chill pill": Läste i lokaltidningen att tedrickandet ökar. Särskilt försäljningen av "funktionsteer" hade gått upp, enligt en tehandlare. Som lugnande.

Och nästan jämt är kvällsteerna slut på livsmedelsbutikerna där jag bor. Rätt anmärkningsvärt.

Men däremot rent kamomillte finns ofta att få tag i. Det anses sömngivade för att det har lugnande och kramplösande egenskaper. Min önskeblandning skulle annars vara knockout-mixen valeriana, humle, kamomill och lavendel.

God natt!

Aldrig mer

Nej, jag är inte värstingbakis. (DET var länge sen. Och inget jag saknar).

Jag har ätit Ben & Jerry's glass igen. Den är som mäktig.

Men jag är nog snart där igen.

Ingen är befriad från humör

Jag vill nog läsa psykologen Anna Kåvers nya bok: "Himmel, helvete och allt däremellan".

Om känslor. De är ju så jobbiga, allt som oftast.

Men hon skriver om hur vi ska vara tacksamma att vi har dem, och ger metoder så att man ska lära sig hantera dem bättre.

Och det låter ju bra.

But why, oh why, can't I just take a chill pill?

Griseknoen

Den speciella, rökta baconsmaken är något som vegetarianer ofta kan sakna. Jag, min förtappade själ... Hos mig är anden villig men köttet svagt, så jag får återfall ibland. I förrgår föll jag till föga för min boyfriend och gjorde en BLT-macka. (Bacon Lettuce and Tomato).

Men för varje gång jag äter kött, desto sämre smakar det. Faktiskt.

Så baconnaise kanske inte är så tokigt i alla fall! En amerikansk produkt, givetvis: Majonnäs med baconsmak. Helt vegetarisk.

Läppbalsamet med baconsmak hoppar jag dock gärna över.

Hos naprapaten

I veckan var jag på Naprapathögskolan för lite elevmassage. Det var länge sen nu, och jag är ovanligt stel inte bara i nacke och axlar, utan även längre ner. De brukar vara jätteduktiga, och eftersom det är elever kostar det bara 170 kr per gång.

Men i och med att de rensar ut gamla journaler varje år (nu är de dock datoriserade), så blir första besöket mest diagnostisering:

Nej, jag äter inga mediciner, förutom migränmedicin.
Jag har ett stillasittande arbete framför datorn.
Jag tränar si och så mycket.
Fritidsintressen förutom att träna? Eh... Slappa och kolla på tv. (Det där lät inget vidare, men vad skulle jag säga?)

Eftersom det är elever så tittar en handledare oftast in i båset under behandling och frågar hur det går:

-Jag heter Kristina som kommer in nu, och är handledare. Hur går det, Peder?

-Patienten är stel i mitten av ryggen, och i nacke och axlar. Hon jobbar på kontor och tillbringar mycket tid i soffan framför tv:n.

-Förlåt, vad var det sista du sa?

-Ja, hon tittar mycket på tv på fritiden. Man kanske inte sitter så bra alltid i soffan.

-Nej, och det kan man väl få göra ibland också.

Då kunde jag inte hålla mig, utan började gapskratta. Och de också. Det blev så konstigt, ju.

Jag ska tillbaks dit på måndag nästa vecka, för behandling av min tv-rygg.

Jag rekommenderar inte...

...Elvis favoritmacka till frulle:

Bred jordnötssmör på två skivor vitt franskbröd. Bred på mosad banan. Stek i smör och lite olja (så att mackorna inte får alltför mycket färg).

Vad tänkte jag på?

I stället för kaffepåtår fick jag ta ett glas samarin.

Men för ovanlighetens skull blev jag faktiskt inte hungrig igen förrän sent på eftermiddagen.

Idéer

Alla har väl varit med om att ha en idé, som man kanske inte gör något åt, och som sen poppar upp någon annanstans i genomförd form?

Jag har läst någonstans att det verkar som om liknande idéer oftast tar form hos flera personer nästan samtidigt. Tidsandan, kanske?

Ett tag grunnade jag på att brodera bonader med visdomsord, typ "Borta bra men hemma bäst", fast i modern tappning, men kom mig aldrig för att göra det. Några månader senare utgavs en bok med en massa gamla bonader: "Hem ljuva hem: och andra broderade budskap" av författaren och fotografen Jeppe Wikström.

I samma veva kom designgruppen Fuldesign med utställning och broderikit för just bonader med "visdomsord" i modern tappning:

De är toppen! Så roliga! Funderar på att brodera en "Helvetes jävla skit", fast i egen tappning förstås.

Idéer i all ära, men det är det där med genomförande också.

Boob job - uppföljning

I juli började jag använda krämen Boob Job: Smörjer man in brösten två gånger dagligen i åtta veckor ska man få 8,4 procent större bröst, vilket motsvarar en halv kupstorlek.

Hur gick det, då?

Äsch, jag slarvade givetvis. Det var i semestertider, och jag glömde använda den allt som oftast.

Men visst kändes de lite större och fylligare ibland, för att några dagar senare sjunka ihop igen.

- Javisst, ja. Menscykeln...!

Hur ska man egentligen veta om krämen funkar, eftersom de liljevita kullarna ständigt ändrar storlek, beroende på var man befinner sig i den hormonella cykeln? Jag tycker dessutom att det är olika från gång till gång.

Älskade, hatade bindvävs-, körtelvävnads- och fettkuddar...

Dagens ros

För första gången såg jag en man köpa tidingen Situation Sthlm, av en försäljare mellan Prisxtra och Systembolaget i det gamla godshuset på Norra Stationsgatan. Först gick mannen förbi, men vände sen:

"Oj, förlåt. Jag såg inte vad du sålde."

Det var en kortväxt äldre man, och han gjorde mig så glad att jag ville ge honom en puss i pannan.

Metamorfos

Förutom alla mysko pigmentfläckar, linjer i huden och mörka "spröt" som poppar upp där man minst anar det... alla grå hårstrån som håller på att ta över den antagligen minskande populationen på skalpen... förutom lösare hudkostym med allt knöligare yta, den stelare linsen i ögat, (fast nåt positivt med att se sämre är att jag inbillar mig att jag äntligen har fått bättre hy), min skostorlek som snart passerar 41... För att inte tala om alla förändringar på insidan - både bokstavligt och bildligt.

Förutom allt det så har jag fått en alien-ögonfrans som bara växer och växer, om jag inte klipper den.

Alltså, what the...?!

Den var typ 2 cm när jag upptäckte den, för jag undrade hur fasen det kunde komma sig att det kändes som att jag konstant gick omkring med en ögonfrans i ögat.

Jag bävar. Vad blir det härnäst??

Ett jättekliv

Bedrifter åldras också. I somras firade den första bemannade månlandningen 40 år. (20 juli 1969). Men denna fyrtioåring kommer nog att förbli lika fräsch, för alltid.

Vilken grej! Vilket otroligt gränsöverskridande äventyr! Jag undrar om jag någonsin kommer att få uppleva något liknande, av samma magnitud under min livstid.

Kanske människor på Mars? Under den rymdfärden skulle jag i så fall sitta klistrad vid tv:n. Antagligen skulle jag till och med bygga mig en liten rymdkapsel av kartonger, och låtsas att jag var med. Sväva fram i ultrarapid, i alla mina rörelser och allt vad jag företar mig.

Vi får väl se. Det får tiden utvisa.

Den vita massajen

Jag tycker att jag ser alldeles för mycket på tv, och i går satt jag faktiskt i tv-soffan till och med på dagtid.

MEN det var faktiskt inte meningen. Jag skulle käka lunch och slog på tv:n som sällis.

OCH upptäckte till min glädje att filmen "Den vita massajen" (2005) precis hade börjat på TV 4. Den har jag länge velat se, eftersom jag har läst boken.

Boken är skriven av schweiziskan Corinne Hofmann, och är självbiografisk. Den handlar om hur hon under en resa till Kenya blir blixtförälskad i en massajkrigare, och flyttar till hans by ute i bushen. Och så är hon med om en massa strapatser.

Men vilket äventyr!

Filmen var så klart romantiserad, men kul att se ändå. Ett tips!

Aj, aj, fullmåne

Jag känner hur varulven i mig vaknar.

(Undrar om silver verkligen hjälper. Hmm... )

Tygskor över fyrtio?

I somras fick jag nästan en utskällning av polaren för att jag gillar att ha på mig tygskor, fast jag är 40+. Jag blev lite chockad, för det var min vapensyster i kampen för 40-plussare att få ha på sig det man tycker är snyggt, som läxade upp mig.

Tygskor tycker jag kan vara tufft och/eller fräscht, beroende på modell, färg o.s.v. Fattar faktiskt inte vad åldern har med det att göra. Och Converse har genom alla år varit en favorit - det är ju för tusan klassiskt! Lite rockigt. (Även om jag i ärlighetens namn inte har använt just dem på länge.)

Jag menar, alla har ju sin stil.

Et tu, Mrs H...

Aj, aj, åska...

Eller aj, aj, väderomslag, blåst, kyla, värme... För då får jag migrän.

Vilken "wuss" man är, alltså.

Men man får faktiskt skylla på vädret, för det kommer allt fler vetenskapliga studier som slår fast att vädret har inverkan på hälsan. Det är konstaterat att förändringar i lufttryck, åska och temperaturökningar kan utlösa migränanfall.

Och vi är cirka en miljon svenskar som lider av migrän.

Jag skyller faktiskt även min trötthet de senaste dagarna på vädret. Eller möjligtvis svininfluensan.

Men vilken "wuss" man är, ändå!

Saint-Tropez

Snacka om att jag känner mig efter.

I dag har jag nämligen druckit min första Saint-Tropez: en somrigare variant av Dagens, med rosévin och Fanta, i stället för vitt vin och fruktsoda.

Den var god.

Vi satt till och med utomhus, men nu är jag rädd för att jag kommer att bli förkyld.

Tjejmilen 2009, söndagen den 30 augusti

Efter loppet, på bussen tillbaka från Gärdet, i det något glesare lämmeltåg av tjejer i sportkläder och mer eller mindre synlig nummerlapp, säger busschaffisen när han stämplar min biljett: "Det var värst vad mycket gamla tanter som var i farten i dag."

!!!

Ouch! Och karlsloken var själv ingen ungdom, precis.

Men när jag såg mig omkring förstod jag att han försökte vara rolig, för vi var bara unga, snygga tjejer i bussen. ;-) Och jag förstod även att han förmodligen inte hade upplevt fenomenet Tjejmilen förut.

Ju närmare start-/målområdet på Gärdet man kommer, desto tätare vimlar det av tjejer i löparkläder och -skor. Och på eftermiddagen efter loppet går vi alla stolta omkring med varsin guldmedalj. :-)

Tjejmilen 2009 var lika roligt som vanligt, och med bra väder - som vanligt. 26 000 löpare var anmälda, och 21 350 sprang loppet. Vann gjorde Isabellah Andersson med tiden 33:49 (!)

Min tid i år: 55:45, vilket jag är nöjd med, för knäet höll, och det kändes inte lika jobbigt som förra gången.

Förra året var nämligen min taktik att springa allt jag orkade redan från början och så länge jag orkade. Det är tvärtemot alla expertråd, som råder en att ta det lugnt i början för att sen öka. Men jag "persade" på 53:55. Och jag pajade knäet.

Inte i dag, men i morgon ska jag nog ut och springa igen.