Bloggsnokande

I dag har jag bloggsnokat igen. På en bekant till en bekant - en ung kille. Det är jätteroligt!

Hey, länkar är till för att användas!

Vill man veta vad ungdomar tänker och gör ska man läsa deras bloggar. Men det är på egen risk!

Tv-preferenser

Jag och min boyfriend har rätt lika smak, men när det kommer till tv-program är det inte alltför många beröringspunkter.

Över huvud taget är jag mer flexibel än han, och kan titta på program som han gillar, men som jag själv reflexmässigt skulle välja bort:

Program han gärna ser, och som jag står ut med att se:

"Top Gear", "Antikrundan", "Seinfeld", "2 1/2 män", "Ballar av stål", "Kvarteret Skatan"...

Program jag gärna ser, som han vägrar titta på:

"Gossip Girl", "Privileged", "Medium", "Det okända", "Dr Phil", "The Hills", "The City", "True Blood" (verkar det som)...

Program vi bägge gärna ser:

"Mia och Klara", "Kommissarie Montalbano", "Morden i Midsummer", "Skenet bedrar", "Dexter", "Simpsons", "Family Guy", "Mitt i naturen", vissa dokumentärer...

Åh, ett tips: En serie UNDERBARA dokumentärfilmer som vi snubblade över när vi zappade och fastnade, och som vi bägge älskade, om det äldre paret Hans och Kerstin Stralström från Kiruna: "Tango, gräl och ledbesvär" (1999), "Lappsjuka" (2001) och "Paradiset" (2006). De har visats på SVT, och förhoppningsvis går de i repris flera gånger i framtiden. (Vi har faktiskt letat efter boxen).

Äsch, det var inte meningen...

...att jag skulle shoppa. Men, snablar, det finns så mycket snyggt nu på Mrs H att jag inte kunde gå därifrån utan att handla.

Jag slog till på den här långärmade t-shirtklänningen från Alexander Wang, innan den tar slut. Till mitt försvar tror jag att den kommer att bli väldigt användbar. Och den är superskön!

Och jag måste säga att jag är väldigt sugen på ett par Current Elliot-jeans. De är också superbekväma. Och så tuffa!

Vem trodde att jag skulle bli sugen på så mycket svarta kläder igen?

Förvirrad

Nu har det nog släppt, men min "efter semestern"-flummighet verkar bara bli värre med åren.

När jag kom hem efter semestern den här gången visste jag inte vart sladdarna gick, var jag har grejer i datorn... Det blev en överraskning vad jag hade i kylskåpet, och nästan vad jag har i garderoben också.

Men det gör kanske inget.

Nostalgitripp (4)

London 1986. Jag, Anneli och Helene är ute och festar. (Åh, jag kommer ihåg mina coola leopardörhängen!)

Men det var faktiskt inte riktigt så länge sen vi senast träffade gamla gymnasieklasskompisen Anneli, som då bodde i London. Efter det sågs vi när hon jobbade som fotograf i New York, för endast 13 år sen, och nu har vi äntligen träffats alla tre igen! I metropolen Stockholm den här gången. Så roligt!

Numera bor hon i Las Vegas, men förhoppningsvis saknar hon Svedala så mycket att hon snart flyttar hem igen!

Ett tips är att läsa hennes roliga, inspirerande och tankeväckande blogg!

Hur är det MÖJLIGT...

...att springa, inte bara ett maraton, utan 16 j-a mil!! Till fots!

För det är vad man gjorde i GAX-loppet som gick av stapeln 15-16 augusti, med starten i Österlen.

Läs deltagaren Camilla Ringströms egen berättelse om upplevelsen här. Hon kom sexa på tiden 24.34.10.

Jesus...!


Foto: Jörgen Berglund

Renbarn

Var ute och sprang i går förmiddag i Hagaparken, och fick trängas med hela Stockholms skolväsende!

H-e! Det var ungar ÖVERALLT!

Och jag drabbades av en plötslig insikt: barn verkar befinna sig på samma intellektuella konsekvensförståelsenivå som renar. D.v.s. de flyttar sig inte fast de ser att de är i vägen. Och inte hjälper det att tuta åt dem heller. "Ursäkta, får jag komma förbi?!" funkar inte. Kanske om jag ropar högre: "Hallå, kan ni flytta på er?!" Men det funkar inte heller.

Fascinerande. Är det här något som man måste lära sig utifrån, från föräldrar o.s.v., eller kommer det senare allt eftersom hjärnan utvecklas?

Humlans liv

*Humlor sticks inte, de bränns.
FEL, honorna har en gadd, men de sticks sällan, och giftet är svagt.

* Humlor borde inte kunna flyga, enligt fysikens lagar.
FEL, däremot kan de inte glidflyga.

*Jag har aldrig sett ett humlebo. Var bor de?
Jo, den övervintrande, befruktade humledrottningen vaknar på våren, krubbar och gör ett bo i en hålighet, som t.ex. ett gammalt sorkbo.

Hon lägger ägg och skapar arbetare (honor). Så småningom består samhällena av drottning, några hanar och ett hundratal arbetare. På sensommaren kläcks honor och hanar som kan para sig med varandra.

Det finns ett trettiotal olika humlearter! Och de är varma! med en kroppstemperatur på 35-40 grader när de är aktiva. De flitiga insekterna är norra halvklotets viktigaste pollinerare.

På hösten dör alla, utom de nya drottningarna.

Om de inte flummar till det och dimper ner i min blåa färgburk när jag håller på att måla ett bord, förstås.

Åh, vad synd att jag missade!

Världsrekord i Guinness med flest människor (2 558) som mässar ett mantra på spikmatta. Det var på Gärdet i Stockholm i lördags, och alla som var med fick en spikmatta. (Jag trodde alla redan hade en, utom jag.)

Syrran var där i alla fall, och fick en gratis spikmatta. Gratis är gott!

Är de så bra, då? Nu får jag prova själv, för min boyfriend har faktiskt också blivit biten och skaffat en.

Gammal goding

Ibland när jag hälsar på mina föräldrar använder jag pappas ansiktstvål Reporia, för känslig hy och acne, som han har använt i alla tider. "Etabl 1924" står det på förpackningen. Den tillverkas enligt "ett gammalt naturrecept" och innehåller svavel och tjära som "tillsatts tvålen för att stimulera huden".

Den kostar typ 18 kr i livsmedelsaffären.

Och den är faktiskt bra! När jag googlar på den lovprisas den i en massa bloggar.

Numera tillverkas den dock av Victoria, Scandinavian Soap AB, och jag såg nu när jag kollade på förpackningen att de är kunglig hovleverantör.

Kanske den har hängt med kungen också i alla år.

Man kanske skulle ta och testa den ett tag...

Jag, en tunnis

Vi var i stugan och jag var ute och sprang. På väg förbi ett kalhygge muy feo reser sig plötsligt en sten; en kvinna plockar bär.

"Är det åkerbär du plockar" hojtar jag.
"Nej, det är hallon", svarar kvinnan motvilligt.
"Jag trodde du var en sten först."
"Jag hade tänkt förbli en sten också, men du såg så snäll ut."

Givetvis tog jag mig senare till kalhygget, med min farbrors mujer för att kolla om där fanns lite hallon att plocka. Och, muchacha, det gjorde det, hur mycket som helst! Granskade man vegetationen närmare kunde man urskilja hallonbuskar, och undersökte man buskarna närmare kunde man se en massa rojo i dem. I gassande sol plockade och plockade vi i flera timmar. När det kom förbipasserande hukade vi oss eller stod oskyldigt och låtsades spana ut över kalhygget. Ett bärställe es un secreto, no? Jag blev trött, varm och less, men min farbrors fru menade att det bara inte gick att gå därifrån förrän området dammsugits.

Vi fick så mycket hallon att det var en monstruoso uppgift att rensa dem. Och resten av dagen var jag helt knäckt! Absolut förstörd. Min farbrors fru däremot var hur piggelin som helst. Aye, la verguenza. Skämmigt. Lo siento, men tyvärr, jag är en klenis. Mi cuerpo orkar inte så mycket som jag vill.

På natten drömde jag om hallon.

(Jag har läst TVÅ böcker på raken som blandar in spanska ord här och där, och det är tamejfan smittsamt!)

Vildhallon är så mycket godare än trädgårdshallon. Hur kommer det sig att allt vilt smakar så mycket mer??

... (mållös)

Jag är ingen båtmänniska men älskar att vara vid eller på vatten. Och man har värsta gemenskapen med andra på båt - man vinkar alltid och har sig.

Ja, vi har båt, vi. Vi skiljer oss från landkrabborna och befinner oss minsann i ett annat element - en annan värld.

Det känns alltid lika speciellt och mysigt. Värmande.

Så lade vi till vid en ö med fin badstrand, som är ett välbesökt båtutflyktsmål. Man drar bara upp båten en bit på stranden. Och bara nån meter ifrån båten hittar vi när vi badar en ganska stor spetsig sten som nån hade ställt på högkant en liten bit ut. Tydligen i syfte att skrapa upp skrovet på nästa båt som råkar lägga till där.

Alltså...

...!!!

Flockdjuret Människan

När jag började springa Tjejmilen gick starten till så att varje grupp blev nedräknad av dåvarande kommentatorn Clabbe. Alla i startgruppen räknade högt ner tillsammans:

Tio...nio...åtta...sju...sex...fem...fyra...tre...två...ett... PANG! Startskottet gick, och massan av tjejer började röra sig framåt.

Det var också så himla mäktigt att jag fällde en tår varenda gång, precis som när jag ser klippet med flash mob - där folk samlas på ett ställe, låtsas som ingenting, och så på en given signal gör de samma sak, som en dans eller bara står helt stilla och tysta en stund.

Jag blev lite nyfiken på varför jag reagerade så starkt och blev så rörd och skrev en artikel om det i tidningen Leva. Är du intresserad finns här en förkortad version av den.


Man borde helt klart göra mer sånt här, som ger sån fantastisk energi!

Flash mob

Har aldrig upplevt det själv, utan såg det för första gången på morgon-tv för nån vecka sen.

Så mäktigt! Varenda gång jag ser det håller jag på att börja lipa.

Sign me up!

Konst i det gröna 2009

Så var det över. Det här året var det lika varmt och kvavt som det var kallt förra årets utställningshelg. Enligt arrangörerna hade vi cirka 3 000 besökare, vilket det faktiskt inte kändes som, hur nu det kan komma sig.


Jag fick inte prata med Maud Adams som jag hade hoppats, men däremot med en massa bekanta från Luleå som jag inte träffat på flera år. Det var verkligen jättekul! Min gamla klasskompis från grundskolan höll jag nästan inte på att känna igen(!)

Och jag pratade med andra konstnärer om deras verk, teknik och tankar, och det är alltid så himla roligt och givande!

Och så fick jag prata med en gallerist från Boden och en reporter och fotograf från NSD som gillade mina alster, men jag kom dock inte med i artikeln. Däremot kom jag med i "Veckans fråga": Börjar du jobba i dag?, med en hemsk bild och min hemska ålder.

Men det var otroligt roligt att så många gillade mina tavlor, (collage med urklipp från Harper's Bazaar från 1951 på kartong med akvarell och akryl). Och jag fick sälja åtminstone en tavla!

Nu ska vi åka till stugan och njuta i det vackra vädret!