Walking Girl

I filmen "Working Girl" från 1988 med Melanie Griffith i huvudrollen spelar hon en sekreterare från Staten Island som pendlar till jobbet på Manhattan varje dag. Hon har värsta upptouperade håret, billiga kläder och alltid gympaskor på väg till arbetet - för att sen byta om till högklackat. Allt detta ska alltså visa på att hon inte är Manhattanbo, har ett lågavlönat arbete och dålig stilkänsla.

Precis så var det när jag bodde i New York i slutet av 80-talet. Man hade bara inte gympaskor på sig. Inte till vad som helst åtminstone. Det ansågs verkligen vara fult.

Kanske fick jag med mig det när jag kom tillbaka till Sverige, för länge har jag tänkt likadant, att man tar bara inte på sig gympaskor till vad som helst. Jag har plågat mina fötter med icke-fotriktiga skor, trots att jag kanske har gått långa sträckor.

No more! För nu har jag börjat få ont lite här och där, och tar på mig joggingskorna när jag ska gå långt. Oavsett vad jag har på mig. Och så tar jag med finare skor.

Jag har blivit en Walking Girl!

Vilken befrielse!

Men jag tycker nog att folk stirrar på mina skor. Kanske för att jag ofta har stuprörsjeans, och så bautaskor till det, (då jag har storlek 41).

(Vad säger månne stilpoliserna om stuprörsjeans när man är 40+? )