Vi har varit så stolta att vi klarat oss från vintersjukor. "Åh, vi är så nyttiga och hygieniska, och äter så nyttigt!" Men vad säger man? "Stolthet föregår fall".
Förra veckan blev min boyfriend matförgiftad på Pizza Hut. Som tur var hade jag lite tidigare hällt WC Anka med äppeldoft i toalettstolen, och lämnat det alldeles för länge på porslinet innan rengöring. "Tur", för det luktade så fruktansvärt illa, att även om man inte behövde kasta upp, så triggades kräkreflexen något fantastiskt. Det kanske var till hjälp för honom, menar jag.
Men matförgiftning räknas inte.
I måndags trillade han dock dit på en allvarlig halsinfektion, som varade i flera dagar. Den måste ha varit allvarlig, när man ojar sig och jämrar sig på det viset.
Jag tänkte att "nu åker jag också dit på en halsinfektion". Och visst... I onsdags kväll blev jag också sjuk.
Jag fick magsjuka! What the?!
Jävla virus!
Jag underlättade inte tillfrisknandet, precis. För så fort jag kände att jag nog inte kommer att behöva rusa till toaletten längre ville jag tröstäta.
I en dag kämpade jag - till min boyfriends munterhet - med att försöka tröstäta mellan illamåendeattackerna, som fortfarande sköljde över mig i vågor. Först bakade jag amerikanska chocolate chip cookies. Vilket jag alltså fick göra i delmoment, när jag inte mådde illa. Och sen försökte jag äta dem.
Det gick inte så bra.
Varför gör jag på det här viset? "Hej, jag heter Catarina, och jag är en gottegris."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar