Den gamla mässingsljusstaken är fylld med gammal mossa, som smulas sönder allt mer för varje år. Under ligger en duk, broderad med rödbröstade domherrar varvat med röda julstjärnor. Det är det enda julpyntet i det gamla torpet, förutom elljusstaken i vardagsrummet. "Det är så mysigt och välkomnande att se den tänd i fönstret när man kommer körande i mörka skogen", hade hemsamariten Lena sagt i fjol. Men det var inte bara för hemsamariternas skull som hon hade letat sig halvt fördärvad efter den förbaskade staken. Julen har hon alltid tyckt om. Advent, luciatåg, alla ljus som lyser upp vintermörkret och den värme som följer med jultiden.
Klockan är fyra på eftermiddagen. Ella sitter vid köksbordet och begrundar det tända stearinljuset och tänker att hon måste tända lite lampor, för det har hunnit bli mörkt. Utomhus är det nästan helsvart, och trädens skuggor ändå svartare.
Plötsligt flämtar lågan till, som av ett vinddrag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar